söndag 31 juli 2011

Dockstadagen

Vissa traditioner är bra. Till exempel sista lördagen i juli och "Dockstadagen". Docksta är ingen jättestor metropol, men denna lördag är detta Plejset med stort P. Marknadsdag igenom hela byn! Eftersom morsans hus ligger strategiskt vid "The Doxta Strip" är det stort pådrag i huset. Det börjar med att vi veckan innan D-day förbereder oss minutiöst. Laz ska handlas och gravas, huset ska skrubbas och trädgården putsas. Inköpslistor skrivs och mot slutet av veckan delar vi in oss i arbetsgrupper och "ansvarsområden". Det går åt mycket släkt och vänner för att fylla alla posteringar på "D-day". En ska koka kaffe, en ska sälja fika, minst två ska passa barn som springer runt, en ska baka pizzor, en ska sälja sjalar, en ska breda och servera laxmackor, två ska baka bullar, en ska sätta degen, många ska avlösa någon, alla ska mingla och vara trevliga med de som kommer. OK. Behöver jag förklara att det är hektiskt? Nu i år hade vi en stjärna som skulle stå i kassan, men i sista stund mlev stjärnans son magsjuk och vi hade en vakans! Dessutom blev det kaos i sjalshopen då den som skulle hålla koll där satt och tindrade med ögonen och var som i en annan värld... 


Inte optimalt, men oj, vilken trevlig Dockstadag det blev!


Nu sitter jag och väntar på att huset ska vakna så att analyserna och utvärderingarna kan få komma igång. I eftermiddag blir det cirkus! 

lördag 23 juli 2011

Sviter

Sviterna efter THL sitter i kroppen. Dels i form av en enorm trötthet, jag sover och sover. Och dels i en annan form som man tar Immodium för. Det värsta är att det verkar hålla i sig länge, länge...


Idag blev det dock en trevlig utflykt med mor till Birsta för lite shopping. Hon har blivit med ny dator samt lite senare, efter det att vi kommit hem, med en egen blogg och ett twitterkonto. I morgon har jag en utbildningsdag med henne. Vill du följa morsan och hennes trasmatteblogg kan du göra det här:


kikkis trasmattor

http://twitter.com/#!/KikkiWlsten

tisdag 19 juli 2011

Nya tag

Hummosen, Rimons pannkakor och Taybehn har satt spår. Då jag klev på vågen i morse hade jag GÅTT UPP två kilo på tre veckor i THL. TROTS att jag första veckan försökte köra LCHF, andra veckan var magsjuk. Så i princip gick jag upp kilona under den sista veckan. Måste bero på den trevliga festen vi hade på taket...


Nu är det nya tag! LCHF-frukost bestående av en omelett: Stekte en tomat, hälde på ett ägg och en halv dl ost. Sedan peppar och salt. Mums! Totalt ca 300 kcal


Sedan thé och thé. Stora koppar svart thé. Noll kcal! Okey då, lite mjölk hade jag i. 100 kcal.


Men nu funderar jag på en runda på Högslätten. Undrar om det torkat upp efter gårdagkvällens hällregn? Vore bra att få lite minus på kcal-kontot. Har tre veckor kvar på semestern och det vore ju nice att dels plocka bort de uppgådda kilona och sedan två till. Det får bli mitt mål.

måndag 18 juli 2011

Hemma

Det är bra märkligt. I Jerusalem längtade jag hem. Jag hade problem med magen, fötterna fulla med stora röda kliande myggbett och jag led i den 38 gradiga värmen. Nu när jag sitter nyduschad i sköna fåtöljen med fötter som börjar anta normala proportioner igen så önskar jag att jag var tillbaka i Jerusalem. Det är inte lätt att lämna staden och vännerna där! 


Resan gick bra, jag hade jättemycket bagage att släpa på och hade gruvat mig för hur det skulle gå att få hem allt. Som tur var följde Erika och Hélène-Dominique med till Ben Gurion och kunde hjälpa mig med bagaget i väntan på att de skulle möta upp en annan bekant som skulle anlända några timmar senare. På vanliga teminal 3 visade det sig att norveiganpassagerare skulle checka in på terminal 1 så det blev en del svordomar och släpande på transferbussen. Med fem kollin var det en lättnad med bärhjälp! TACK!!!


På Ben G var det den vanliga rutinen. En femma på väskorna, uppackning, utfrågning, kroppsvisitation (då det piper om mitt knä och min höft). Utfrågaren tyckte det var såååå konstigt att jag inte hade ett intyg från sjukhuset att jag har metall i kroppen, samtidigt som både de på sjukhuset och andra säkerhetssupervisors menar att sådana intyg är onödiga. Inte mest konsekventa stället...


En fråga var riktigt svår, när hon fick höra att min förra resa för ett år sedan liknade den här resan undrade hon varför jag kommer ner till Jerusalem och går på konferenser och hänger med folk. Hon kunde inte riktigt förstå tjusningen med konferens om "Armenian Art and History" och bad mig förklara detta. Jag blev ställd. Jag vet ju ibland inte själv vad det är som gör att jag sitter där och hjälper denna exklusiva samling armeniennördar med powerpointvisning och diabilderna. Jag tycker rätt och slätt det är KUL med dessa typer. Men det var svårt att förstå och svårt att förklara. 


Till slut kom jag igenom och då visade det sig att man efter säkerhetschecken skulle tillbaka till terminal 3 och det stora utbudet av taxfreebutiker. Men tyvärr blev det noll tid, inte ens hann jag slinka in i DVD-butiken och fylla på mitt förråd av israelisk film. BLÄ!


Resan var också helt hysterisk med en svensk-israelisk sexbarnsfamilj i sätena runt mig. Barnen sprang omkring och pappan obstruerade och ville inte sitta ned med säkerhetsbältet på när flygvärdinnorna sa till om det. 20 minuter innan landning pekade flygvärdinnan, högröd i ansiktet, med hela handen och sa att om han inte satte sig ner skulle piloten vända tillbaka till Tel Aviv igen. Hu! I det laget, med den skallvärk jag dragit på mig, kände jag att min blick nästan kunnat mörda...


På Arlanda mötte snälla familjen E upp och hjälpte mig med väskor, skjuts till Uppsala, mat, dusch och en skön säng. PUH. Så jobbigt det är att resa, och ändå funderar jag på om jag skulle hinna ner igen under min sista semestervecka efter Dockstadagen... 

fredag 15 juli 2011

Med GS i öknen

Klart jag har Gudrun Sjödén i öknen!

Ökentur

Igår bar det ut i öknen! Volontärerna behövde luftas tänkte jag och jag ville gärna ha sällskap på en liten ökentur. Så snart som volontärerna stängt SCSC för dagen kom Ali och hämtade oss tre för att sedan bränna iväg till Wadi Kelt och St Georgeklostret. Det är något fridfullt över öknen, man hör plötsligt vad man tänker och luften kändes lättare att andas då man slapp få in Jerusalems avgaser. Men det var varmt! Efter AC´n i bilen var det som att kliva ut i en bastu. Ca 43 grader och gassande sol. Man förstår varför vatten är livsnödvändigt och att David på sin tid skaldade om gröna ängar och vatten.


St George i Wadi Kelt

Sedan blev det An Nabi Musa, Jerico, Mt of Temptation, citronkyckling på "Essabi" och St Gerasimos. Jag såg en cool fågel på St Gerasimos som jag gärna hade tagit med hem. Den var hur social som helst och tryckte sig mot buren när jag gick därifrån! Hur söt som helst. En ikon var däremmot inte lika gullig, det var Jesus med ett foster i handen. Huga!


Jesus och ett foster

Gullig fågel




onsdag 13 juli 2011

Föreläsningar, dag tre...

Så har vi kommit till konferensens sista dag. Med god fart är det nu bara åtta föreläsningar kvar och åhörarna är fortfarande vid gott mod. Det är ett extremt kunnigt startfält av föreläsare och det är genomgående hög kvalité på bidragen, men som pedagog önskar jag att fler skulle försöka sig på att föreläsa utan att det blir högläsning från ett papper. Några behärskar tekniken att läsa så det låter som prat, men de flesta som väljer att läsa gör det på ett sådant sätt att man får hitta på tekniker för att inte somna.


Igår var vi på mottagning till patriark Torkom II och nyss var vi och tittade på det armeniska museet och klotter från tidigt 1900-tal då föräldrlösa barn bodde där. Så lite annat än sitta i åhörarsal hinner vi med.


Patriark Torkom II och deltagarna på konferensen




Till en föreläsning idag fick jag vara behjälplig med att sätta samman en prezipresentation. Det gick skapligt trots tidsnöd då det plötsligt några minuter innan föredraget skulle börja kom önskemål om fler bilder... Så här blev slutresultatet:


http://prezi.com/2u1srdg3kqdo/armenian-holy-week-in-jerusalem/



tisdag 12 juli 2011

Franska vs. Engelska

Konferensen på det armeniska patriarkatet har plötsligt fått nerv och två tydliga positioneringar börjar ta form. Det är de som pratar franska och de som inte pratar franska. Det är en internationell konferens som jag är på: "An International Conference In Honour of John Caswell and Jerry Murphy O´Connor, OP on Armenian Culture and Art History (10th - 20th century). Alla föreläsningar finns med i programmet med sina engelska titlar, men vissa föreläsare kuppar och håller sin föreläsning på franska. De säger att de inte fått reda på förrän nu att de ska prata engelska, men en som råkade överhöra dem igår kväll hörde att de skulle skita i instruktionerna och prata franska. OK. Så vi har en liten intressant konflikt här på konferrensen och jag hamnar ibland i skottlinjen som "teknisk support".


Inte nog med att vissa nu "kuppar" med franska föreläsningar, de har inte heller förmågan att hålla tyst då de andra proffessorerna föreläser. Nejdå, då sitter de och inte ens viskar på franska. Hm. Ludvig den 16-onde är död, eller har jag missat något? 


Nu är det "bara" 18 föreläsningar kvar och det kan bli spännande att följa händelseutvecklingen...

måndag 11 juli 2011

Föreläsningarna börjar!

Nu har den armeniska konferrensen börjat som var orsaken till att jag åkte till Jerusalem just nu. Detta är den fjärde internationella konferrensen och under alla dessa konferrenser har jag varit ideell som "teknisk support" till föreläsarna. Det innebär i klartext att jag är allmänt behjälplig när de ska visa diabilder eller power point. Inte alls svårt och men för vara med i "innegänget" runt konferrensen. 


Idag började det lite skakigt då de första föreläsarna var nya i sammanhanget och samtidigt hyperstressade inför sin presentation. Plötsligt var det tre (!!!) gubbar som rev och slet i projektorn när jag började rigga upp den. Insåg snabbt att det var bäst att backa undan och låta dem klara sig själva för "ju fler kockar, desto sämre soppa". 


Nu när föreläsningen börjat förstår jag varför de var upp i varv, för jag har aldrig sett en power point med så många hyperlänkar! De har verkligen gått igång på detta och hyperlänkarna nästan tar över presentationen ibland tillsammans med en MASSA tredimentionella tabeller. Men nu vet vi snart allt som är värt att veta om olika Khatchkars.







söndag 10 juli 2011

Grek och Kopt för en stund

Förra söndagen var jag "Melkit för en stund". Idag beslöt jag mig för att bege mig till Holy Sepulchre och besöka de gudstjänster som pågick där. Då jag kom vid åttatiden hörde jag vackra hymner från grekernas del av kyrkan och begav mig dit. Det var inte så många gudstjänstbesökare, bara ett trettiotal människor son stod där. Munkarna sjöng vacker och läste ur evangelieboken. Sedan kom en munk med rökelse och efter det bar en munk fram evangelieboken så gudstjänstdeltagarna fick pussa på den. Då jag inte kan delta i själva liturgin senare kändes det bra att få går fram och göra korstecknet och kyssa boken. Eftersom min grekiska inskränker sig till en handfull ord bara får man göra det bästa av situationen. Respekt för evangelieboken, falla in i Kyrie Eleison och fingra på det radband som jag fått en gång av patriarken blev därför min gudstjänst. Sedan satt jag en lång stund framför Graven och iakttog människor. En ny munk som jag inte sett förut vaktade Graven och det var en fröjd att se honom "in action". En del munkar kan vara lite väl bryska när de föser in och ut turister i Graven, men denne munk var så vänlig mot alla. En man kom med ett barn på armen. Munken log och pratade lite med dem samt gjorde korstecknet i barnets panna. En turist kom i linne, munken gick in i en kammare och hämtade en munkkåpa som han erbjöd turisten. En kvinna i rullstol hjälpte han in osv, osv. Underbart! Sånt vill jag se mer av i the Holy Land!


Morgon vid Graven

lördag 9 juli 2011

Dansföreställning på ICB

Igår var jag i Betlehem hela dagen och deltog i en konferens om foto och film i Betlehem. Hela salen på ICB (den lutherska kyrkans kulturcentrum, Dar Annadwa) var smockfull, ca 300 åhörare fick höra om tidiga fotografer och ta del av några av deras bilder från Betlehem på 1800-talet. Så trevligt! Roligast var föreläsningarna om film och när vi fick se gamla svartvita stumfilmer från Betlehem! 


video

En av föreläsningarna handlade om "Ibrahim and Bader Lama and their contribution to the arab cinema" och det faktum att dessa filmmakare var från Betlehem! Den allra första filmen hette "A Kiss in the Desert" och skulle vara den första arabiska filmen! Egypten hävdar å andra sidan att DE är först så det är lite animerade diskussioner kring detta. Frågestunden blev hur skojjig som helst, en man i publiken undrade om Ibrahim och Bader Lama på något vis hade att göra med det israeliska filmbolaget "Lama productions". "Absolut inte!" sa föreläsaren, helt osannolikt och otänkbart! En annan kvinna frågade om kanske Ibrahim och Bader Lama var släkt med Lorenzo Lama i Falcon Crest... osv. Jag funderade en stund på om någon skulle fråga om måhända Ibrahim och Bader Lama var släkt med Dalai Lama - för det verkade ett tag som alla i publiken filosoferade över vilka "Lama" som man kände till... 

Efter föreläsningen var det en dansföreställning som jag sent kommer att glömma! Det var ICB´s egna dansare som framförde en timmes dansföreställning som både var traditionell Debke och många inslag av modern dans.

Scenen var från början helt nedsläkt, och i mörkret kom danstruppen in och höll upp tidningar som det projicerades en filmsnutt på. Tydligt var att det var palestinsk historia, men detaljerna var svårt att hänga med i då det var på arabiska. Men kraftfullt, vackert och medryckande var det!


video



Vacker pardans!

Slutposen






onsdag 6 juli 2011

Föreläsningar

Första dagens föreläsningar är avklarad. Så trevligt med alla bekanta ansikten. Temat är tvåtusen år av pilgrimmer, ett outtömmligt ämne!





Nu ska jag dock sova lite, är inte hundra återställd sedan Stora Klenheten drabbade mig häromkvällen.

- Posted using BlogPress from my iPhone

tisdag 5 juli 2011

Lite klen idag...

Natten var inget vidare. Jag måste ha fått i mig något olämpligt, för plötsligt vaknade jag och trodde min sista stund hade kommit. Kräktes, hade frossbrytningar, ont i huvudet, ont i magen och ont i lederna. Plus svimningskänslor. Fick nästan krypa till toan... Därför har jag tagit det mycket, mycket lugnt idag och mest suttit på centret och läst.


Då jag jag har kommit att fashineras av gamla reseskildringar och då SCSC har en hel del böcker i ämnet plöjde jag igenom Oscar Janssons bok "Med ryggsäck genom Palestina (1929). Jag har främst valt att nörda ner mig i hur dessa resenärer närmar sig de heliga platserna. Så här skriver han om Holy Sepulchre:
"Att mässandet och sångerna från grannarne överrösta den egna gudstjänsten, tyckes ej inverka störande utan betraktas som något helt naturligt. Jag böjer mig ned för att komma igenom dörren till gravplatsen. Här, liksom överallt på heliga platser i Palestina, har man dekorerat med marmor, glitter och många ljus. Jag står tyst en stund med slutna ögon - men stämningen utebliver. - - En man kommer med sin hustru in i kapellet. De ha båda den arabiska ansiktstypen med skarpa anletsdrag och bruna mörka ögon. Kläderna äro slitna, och allt synes vittna om fattigdom, men ver sitt ljus ha de köpt och tänt för Jesus. De falla ned framför marmorstenen, som utmärker gravplatsen, och ligga länge på knä, mumlande långa böner. Jag följer dem, då de gå trappan upp till kapellet med korsfästelseplatsen. Under ett av altaren vid den inre väggen visas ett hål i berget, vilken påstås vara det, i vilket korset rests. Det katolska arabparets ögon lysa liksom i feberglöd. Rörelserna bli så nervöst oroliga, då de krypande på golvet kyssa stenarna. Extasen är ej långt borta, men så småningom bliva de lugnare, och då de senare fästa sina ljus vid gravkapellets vägg, läser jag i deras ansikten enbart uttryck för den djupaste kärlek och andakt. Då gripes jag själv av helig stämning och förstår, att platsen - även om den ej är den rätta - dock är och förbliver en helig plats. Dessa tusentals pilgrimer, vilka av sin evighetslängtan drivits långa vägar över land och hav för att tillbedja vid Jesu grav, ha helgat den." (s. 21)

Det som jag tycker är sympatiskt är att denne Oscar inte vänder på klacken efter sitt första negativa intryck av Holy Sepulchre, utan han bemödar sig om att försöka sätta sig in i hur andra människor upplever den heliga platsen och därigenom ökar hans egen respekt för platsen. Jag önskar att fler kunde ta sig denna tid!

måndag 4 juli 2011

Hårdrock i Jerusalem

Hårdrock på taket till studiecentret.... var det ens möjligt? Med viss oro har man bjudit in dandanatmusikerna från Sverige att spela på taket under deras sista kväll i landet. Bra och mycket lät det, man kan säga att det skångade i hela Jaffa Gate när Trakdor från Sundsvall öste på. Det kom en strid ström människor, både israeler och palestinier och alla verkade vara Heavy Metal-fans...


Besök vid Graven

Mina absoluta högtidsstunder i Jerusalem är när jag får tillfälle att gå med i den armeniska processionen i Grav- och Uppståndelsekyrkan. Det slår det mesta jag gör när jag är här. En hel del av seminariepojkarna var nya och prästen som ledde processionen var också ny, men tillräckligt många kände igen mig och hälsade mig välkommen med ett ljus. Det gjorde mig riktigt varm om hjärtat - vilken känsla av tillhörighet det ger att få vara med! Förutom seminaristerna, några sakristaner och prästen var vi fyra civila i processionen. Det är lite kul faktiskt, det var en hel del turister som stannade till och tittade när vi skred runt med ljus i händerna.


En bra grej med orientalerna och ortodoxerna är att de extremt sällan byter hymner, jag kunde därför stämma in i "De-e-vooo-o-oo-oo-oo-rgh-mi-aaaa....." (Herre förbarma dig) Hayr Mer (Fader vår) och några andra vanliga processionshymner. Textläsningarna ur evangelieboken handlar om ställena man besöker vid processionen; Jesu fängelse, lottdragningen om kläderna, Helenas krypta, pryglingspålen, Calvary, Svepningsstenen, Graven och sist tillbaka till stället där Jungfru Maria svimmade när hon såg den döde Jesus. Under tiden texterna reciteras brukar jag låta tanken vandra och meditera över dessa scener. 


Uppe på Calvary är det en extremt intensiv hymn, seminaristerna går ner på knä under hymnen och prästen tar av sig hatten och lägger den på ena axeln som en symbol för hur Jesu huvud hängde när han dog. Starkt och vackert framför alla lampor och kors uppe på själva Golgata!


Vackraste sången är framför graven, där sjungs "Der Voghormia" med någon av de otaliga melodier som finns, just denna procession råkade de välja den jag gillar mest och den som sjungs tvåstämt. När de hade sjungit klart utanför graven går processionen runt graven medan vi "civila" får tillfälle att gå in i själva gravkammaren. Det blir svårbloggat om detta då det är så stort.




Ute igen går vi till sista stationen och ber Hayr Mer samt kysser evangelieboken. Jag vet inte riktigt vad man säger om det i mina protestantiska kretsar, men här i Jerusalem, i processionen och i det ögonblicket är jag tämligen armenisk. Prästens "Bless you" är underbart att få.




Seminaristerna framför Jesu fängelse




Väl hemma igen funderar jag på varför jag "går igång" på denna procession så mycket. Jag skulle tro att det är det visuella tillsammans med de vackra hymnerna. Nu när jag kan sjunga med i dem är det ännu trevligare - jag blir den enda sopranen i en manskör (inte för att jag hörs - de sjunger MYCKET starkt), men jag själv hör och det känns riktigt gott att få vara med! Dessutom är kopplingen till platserna det som gör det hela så verkligt, det blir så lätt att tänka tillbaka 2000 år då det hela utspelade sig...



Solnedgång från olivberget

Solnegång från Olivberget





Taybeh beer - bryggs i byn Taybeh utanför Ramallah



Igår for jag upp på Olivberget med två vänner för att njuta av solnedgången och en varsin Taybeh. Helt underbart. Ljumma vindar och en enastående utsikt!

söndag 3 juli 2011

Dandanat i Betlehem

Gigantisk reklamskylt i Betlehem!

Igår var jag i Bethlehem för att lyssna på den avslutande konserten i Dandanat - musikfestivalen med fyra grupper från Sverige och fyra palestinska grupper. De hade övat tillsammans och framförde nu en del nya låtar. Det lät helt fantastiskt! Vilka musiker! Man kunde verkligen tro de spelat tillsammans i åratal. En grupp var från Sundsvall och jag tror bestämt jag föll pladask för dem. Melodiös hårdrock med en sångare som hade en grymt bra röst. Kanske börjar jag bli gammal, men jag tyckte det var lite för hög ljudvolym på det hela - men då jag höll för öronen kunde jag verkligen bara stornjuta! Den låt som imponerade mest på mig var dock någon slags svensk fäbodlåt som övergick till en palestinsk traditionell melodi för att sedan bli svensk fiollåt igen. Det stämde så bra ihop och trots att det var helt olika musik passade det som handen i handsken. Det gick rysningar längs ryggraden då jag hörde dem!

Culture Chock från Jerusalem

Culture Chock från Jerusalem


Melkit för en stund

Det är ett mycket stort utbud av gudstjänster en söndag i Jerusalem, nästan svårt att välja. Men då jag har en facebookkompis som är katolik blev valet lätt, det fick bli den melkitiska mässan. Den hölls i det grekisk-katolska patriarkatet och biskop Joseph-Jules Zerey var celebrant. Jag kom att gilla denna kyrka skarpt! Det var en mycket trivsam atmosfär och man kände sig mycket välkommen! 


Under gudstjänsten uppmärksammades en grupp kvinnor lite extra. De fick medalj av biskopen och en flaska heligt vatten. Troligen var det någon kvinnoförening som på så vis antingen firade något eller hälsade nya medlemmar välkomna. Allt var på arabiska och det var lite svårt att få sammanhang av de ord jag lyckades snappa upp.



Grekisk katolsk = Melkit

"Melkit" betyder "Kung" och det var de kristna här i öster som accepterade konciliet i Chalcedons förklaring om kristi natur (att kristus var två skilda naturer i en kropp, utan sammanblandning). Däremot följer man byzantinsk rit, så mycket i mässan liknar den grekisk ortodoxa liturgin. Det finns ungefär 1,3 miljoner melkiter i världen och ungefär 1000 melkiter i Sverige.



Mycket vacker kyrka!

Nattvardsgången var ungefär som i en protestantisk kyrka och jag hamnade i grubblerier hur jag skulle göra. Det är ingen som står och kollar om man är "äkta melkit" och i princip skulle man kunna traska fram och vara delaktig fullt ut i mässan. En protestant som jag känner har också av den melkitiske ärkebiskopen fått klartecken att delta då han kunde svara "ja" på frågan "Tror du det är på riktigt, tror du att Kristus möter dig i brödet och vinet?" Jag kan ju också svara ja på en sådan fråga men hamnade i grubblerier hur själva nattvardsutdelandet går till. Kikade och såg att prästen stoppade oblaten i munnen på de som kom fram och på grund av att jag tycker det kändes lite obekvämt så valde jag att bara titta. Vilket var vackert nog i kyrkan! En grupp kvinnor sjöng fantastiskt vackert och det var bra stämning. Efteråt var det kyrkkaffe.

fredag 1 juli 2011

Strövtåg i Betlehem

Nyss satt jag och filosoferade på ett café i Betlehem. Jag trivs som fisken i vattnet men det är också emellanåt lite ensamt här. Just att sitta på fik blir lite trist när man inte har någon att surra med, men jag plockar fram datorn och låtsas att jag är en "superbloggare" med 1,5 miljoner läsare i månaden som t.ex. "underbaraclara" har. Men det är en klar fördel att resa själv också eftersom man kommer i kontakt med så många människor. 

Nyss kom jag i samspråk med en shopägare, Jack, som är katolik. Hur trevligt som helst och intressant. Han arbetar med att snida olivträ och visade lite "under disk" ett par politiska krubbor med de tre vise männen utanför muren till Betlehem. Lite kreativt är det att göra krubbor som stämmer med situationen idag, men samtidigt trist att han måste ha dem "under disk" för att inte skrämma iväg vissa pilgrimmer. 

Jag strövar planlöst vidare i Betlehem, hälsar på födelsekyrkan som är ganska tom på folk. För en gångs skull är det riktigt fridfullt när jag går ner till själva födelseplatsen som ligger en trappa ner. En stjärna markerar platsen med stort P där vår frälsare Jesus föddes för typ 2000 år sedan. Ganska mäktig känsla att vara där! Ute i det skarpa solljuset igen söker jag efter "Stars and Bucks coffe shop" som ska finnas i Betlehem. Frågar lite olika folk, men de har ingen koll och pekar mig än hit, än dit. Känner vätskemätaren börjar nå botten och slinker in på Peace Centers café och sörplar cola light och bloggar. Om fem (!!!) timmar börjar kvällens konsert i den lutherske kyrkas kulturcentrum "Dar Annadwa". Fyra grupper musiker och dansare från Sverige är här för att möta fyra palestinska grupper. På dagarna har de workshops och på kvällarna ger de konserter. Det är bara 10 shekel i inträde och det väntas mycket folk. Jag hörde ett band repa för ett tag sedan och det verkar minst sagt lovande!

Efter fiket rinner plötsligt energin till och jag beger mig ut på långpromenad med stavarna i Betlehem. Från Dar Anadwa går jag mot checkpointen och följer muren när jag stöter på den. I en ficka på betlehemssidan träffar jag på Anastasis shop. De har muren på tre sidor om sitt hus och är förtvivlade då deras bensinmack inte längre nåddes av en endaste kund.

Väl tillbaka igen på ICB är jag dels trött och får dessutom ganska ont i öronen av den höga musiken så jag beger mig tillbaka till Jerusalem i skymningen. 

LCHF i The Holy Land

Nackdelen med att åka till Jerusalem brukar vara att jag varje gång går upp i vikt. Pitabröd, sena middagar med tusen förrätter, brownies på Armoa, baklava, hoummus och pistagenötter... Den här gången ska jag verkligen försöka fokusera på att fortsätta med LCHF och då går pitabröd fetbort! 

Igår var jag och shoppade förnödenheter på Tannour, ett dygnet-runt-ställe i Wadi Joz. Det är ett kombinerat bageri och snabbköp och eftersom det luktar alltid nybakat där så frestelserna blir stora! 

Lyckades dock att behärska mig från alla färska bakelser och högg tag i kesoburkarna istället. Keson här är fantastisk! Inte alls som vår vanliga keso i Sverige, utan både lenare och mer smak i. Nu ska jag göra sallader i mängd med keso som proteinkälla! 


Stavgång fungerar däremot riktigt bra, jag orkar gå längre och risken att falla blir mindre MEN folket i Jerusalem glor. Det ser säkert i deras ögon jättekonstigt ut med "Nordic Walking". Men ok, stirra på, det får mig att vilja promenera mer när jag är här. Jag har redan gått runt Jerusalems gamla stad två varv sedan jag kom hit sent  igår kväll.