onsdag 31 augusti 2011

På väg...

Knappt hade jag kommit hem till Härnösand innan det blev dags att packa väskan igen. Återigen är det Uppsala som är dagens slutstation. Hurra! I skrivande stund har jag bara en halvtimme kvar av resan och njuter av att komma närmare och närmare min älskling!


För en stund sedan ringde telefonen och jag fick griller i huvudet. Vad ska jag bli när jag blir stor? Ska jag starta ett nytt äventyr eller ska jag inse hur bra jag har det i Härnösand? Om någon vill se en velig människa kan de titta på mej!


I morgon ska jag på Ideellt Forum, ett sammanträde i Stockholm om ideellt arbete i Svenska Kyrkan. Det är bland de mest spännande sakerna som jag sysslar med på jobbet och jag ser fram emot att träffa detta dynamiska gäng igen!


Men nu.... Fika med en gammal kursare och sedan krama darlingen. Livet kunde inte vara mycket bättre nu.



fredag 26 augusti 2011

Tåg...

Börjar så smått tycka tågresor är en trevlig aktivitet! Klev på tåget i Sundsvall efter några timmar hos skickliga frissan Johanna i Kvisselby. Snygg i håret och laddad inför helgen ska jag av tåget i Uppsala, mitt "andra hem". 


På tåget finns det inte så mycket annat att göra än att glo på folk, käka räkmacka från restaurangvagnen, blogga och facebooka. Trivsamma aktiviteter alltihop. Tiden swishar förbi snabbt som bara den. 

torsdag 18 augusti 2011

En dag på jobbet...

Ibland, faktiskt ganska ofta, tänker jag på vilket fantastiskt jobb jag har. Idag är en sådan dag. En ny omgång "Svenska kyrkans grundkurs" har börjat och idag är vi i Docksta.

Först Skuleberget... Klättra, gå eller åka linbana upp... Sedan mässa i Vibyggerås gamla medeltida kyrka från 1200-talet. Det blev en strålande dag med lämpligt med sol. Väl i bilarna hem kom några regndroppar...



Ser hurtigt ut, men jag tog faktiskt linbanan...



Grundkursen á la 2011

Tre spänstiga grundkursare valde den svåra vägen upp...


Tomas S in action i Vibyggerås gamla kyrka


Efter mässan hade vi kyrkkaffe utanför kyrkan


söndag 14 augusti 2011

Long-weekend

"Ibland tränger sig livet bara på"
När livet rusar i expressfart hinner man inte blogga, hur spännande det än är. Mitt liv har haft en överväxel i ett par veckor och det känns bra, så bra! Jag har gått från "singel" till "i ett förhållande" - inte bara på Facebook utan IRL också. Jag fattar inte hur mycket kärlek man kan känna utan att fullständligt spräcka hjärtat! Definitivt "worth waiting for"!

Enda kruxet är avståndet. Som tur är bara till Uppsala - men ändå! Detta kommer innebära mycket pendlande den här hösten... 

måndag 8 augusti 2011

Jobbstart

Efter en helt underbar tripp till Uppsala vände jag Toyotan mot Härnösand igen för att börja jobba. Lite tungt var det, inte så många kollegor var tillbaka - men som tur var började även Maria E idag så vi kunde sushiluncha och skvallra ikapp oss på ditten och datten. Det var ju inte small stuff jag hade att komma med den här gången så det behövdes en rejäl update. 


Jag tänker mycket på vad snabbt saker kan hända som helt ändrar på alla planer man kan ha gjort upp. Natten till igår var det en bussolycka på Autoban som om den slutat illa, hade kunnat tagit livet av någon jag älskar. Jag kan inte ens föreställa mig hur DET hade blivit då. 


Nu medför emellertid bussbranden att min älskling kommer till Härnösand istället, och DET gör mig enbart glad. YES! Men eftersom jag använt mitt lilla hus som avlstningsställe mellan sommarens alla tripper så har jag MEGASTÖKIGT! Så nu varvar jag träning, städning och TV-tittande. Inte helt lyckat - jag är alldeles för trött att gno på i den takt jag borde.

fredag 5 augusti 2011

Uppsala

Semestern börjar lida mot sitt slut och jag avslutar i stor stil med ett besök i Uppsala. Vädret är toppen och livet leker! Promenad vid segelbåtarna vid Skarholmen, hälsa på vänner, titta på kattunge, sola, promenad på Gula Stigen...


Ingenting kunde vara bättre just nu.

tisdag 2 augusti 2011

Cirkus med vänner

I förrgår kom cirkusen till Nyadal. Nu pratar vi INTE clowner med röd näsa, hästar och sågspån utan mera i stil med "Cirque du Solei" med hisnande nummer i trapetsen, tyget, pålen, repet, slak lina och akrobatik på högsta nivån. 


Utanför Hotell Höga Kusten hade kusin Nils vänner samlats för att ge en minnesshow "Cirques des amis"  - en slags "Nils tribute". Nils själv hade medan han levde börjat skissa på en show i det bergrum bredvid hotellet där de jättelika vajrar som håller uppe bron har sitt fäste. 


Den här cirkusen bestod av två akter. Första akten beskrev Nils liv och hans intensiva men korta karriär. Många av Nils vänner är nu världsartister och från många olika håll i Europa och Världen hade de nu samlats för att på olika sätt bidra till showen.


Det som grep mig allra mest var när Nils kompis Emanuel gjorde ett nummer i "tyg". I två långa tygstycken till mäktig musik framförde han ett dramatiskt nummer som var både hisnande och tänkvärt. Han började med att spänna ut tyget och röra sig bakom det - svårt att förklara - men jag tänkte på "Skriet" av Edward Munch och blev såååå rörd över den frustration han illustrerade på det viset. Typ VARFÖR måste Nils dö? Sedan svingade han sig upp i tyget och gjorde fantastiska och konstnärliga nummer i tyget.


Publiken var helt hänförd! Många ut Nisses enorma släkt och vänskara satt i publiken plus en hel del nya människor som inte kände Nils, men som ville se cirkus i världsklass. 


När första akten, den ovan jorden, började lida mot sitt slut kom en pålartist som först gjorde sitt heltokiga pålnummer för att sedan irra runt, till synes planlöst på lekplatsen bredvid den uppbyggda scenen. Det blev helt skruvat och slutade med att han hamnade med ett magplask i vattnet. Helt blöt sprang han sedan upp på scenen och försökte göra något på pålen helt dyblöt. Det gick inte. Showen slutade med att han föll ihop på scengolvet. 


Då tog andra akten vid, vi gick ner i bergrummet. Vägen ner var magisk - ledsagad av marshaller promenerade vi ner i mörkret. Väl nere lystes bergrummet upp av de bilder på Nils som projicerades på en duk. När hela publiken var på plats blev det ett vackert eldnummer och sedan visades sista inspelningen av Nils där han sjöng "Fly me to the moon" och gjorde sin pålakrobatikshow.


Sedan gick vi tillbaka upp i ljuset med sången i huvudet och Nils i våra hjärtan. Några grät lite stillsamt. Vackert, magiskt, starkt och glatt! En träffsäker bild av Nils med andra ord!


Jag pratade med en som inte alls kände Nils och han sa att nu var det som han hade lärt känna Nils ganska väl. Det var också häftigt.

En av Nisses vänner i grenen "tyg"



Publiken




Alfred




Eldshow i bergrummet

Upp i ljuset och värmen igen

Det var inte det här nummret som visades i bergrummet, men något liknande...