tisdag 2 augusti 2011

Cirkus med vänner

I förrgår kom cirkusen till Nyadal. Nu pratar vi INTE clowner med röd näsa, hästar och sågspån utan mera i stil med "Cirque du Solei" med hisnande nummer i trapetsen, tyget, pålen, repet, slak lina och akrobatik på högsta nivån. 


Utanför Hotell Höga Kusten hade kusin Nils vänner samlats för att ge en minnesshow "Cirques des amis"  - en slags "Nils tribute". Nils själv hade medan han levde börjat skissa på en show i det bergrum bredvid hotellet där de jättelika vajrar som håller uppe bron har sitt fäste. 


Den här cirkusen bestod av två akter. Första akten beskrev Nils liv och hans intensiva men korta karriär. Många av Nils vänner är nu världsartister och från många olika håll i Europa och Världen hade de nu samlats för att på olika sätt bidra till showen.


Det som grep mig allra mest var när Nils kompis Emanuel gjorde ett nummer i "tyg". I två långa tygstycken till mäktig musik framförde han ett dramatiskt nummer som var både hisnande och tänkvärt. Han började med att spänna ut tyget och röra sig bakom det - svårt att förklara - men jag tänkte på "Skriet" av Edward Munch och blev såååå rörd över den frustration han illustrerade på det viset. Typ VARFÖR måste Nils dö? Sedan svingade han sig upp i tyget och gjorde fantastiska och konstnärliga nummer i tyget.


Publiken var helt hänförd! Många ut Nisses enorma släkt och vänskara satt i publiken plus en hel del nya människor som inte kände Nils, men som ville se cirkus i världsklass. 


När första akten, den ovan jorden, började lida mot sitt slut kom en pålartist som först gjorde sitt heltokiga pålnummer för att sedan irra runt, till synes planlöst på lekplatsen bredvid den uppbyggda scenen. Det blev helt skruvat och slutade med att han hamnade med ett magplask i vattnet. Helt blöt sprang han sedan upp på scenen och försökte göra något på pålen helt dyblöt. Det gick inte. Showen slutade med att han föll ihop på scengolvet. 


Då tog andra akten vid, vi gick ner i bergrummet. Vägen ner var magisk - ledsagad av marshaller promenerade vi ner i mörkret. Väl nere lystes bergrummet upp av de bilder på Nils som projicerades på en duk. När hela publiken var på plats blev det ett vackert eldnummer och sedan visades sista inspelningen av Nils där han sjöng "Fly me to the moon" och gjorde sin pålakrobatikshow.


Sedan gick vi tillbaka upp i ljuset med sången i huvudet och Nils i våra hjärtan. Några grät lite stillsamt. Vackert, magiskt, starkt och glatt! En träffsäker bild av Nils med andra ord!


Jag pratade med en som inte alls kände Nils och han sa att nu var det som han hade lärt känna Nils ganska väl. Det var också häftigt.

En av Nisses vänner i grenen "tyg"



Publiken




Alfred




Eldshow i bergrummet

Upp i ljuset och värmen igen

Det var inte det här nummret som visades i bergrummet, men något liknande...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar