onsdag 18 januari 2012

Morgonmässa!

Idag var det morgonmässa med morbror Per! Varje onsdag är det morgonmässa i Härnösands domkyrka i vilken domkyrkoförsamlingen, stiftet och Vårsta diakonigård turas om att medverka. Nu var det morbror Per från Vårsta som var "dagens präst", och han gjorde det bra tycker jag! Extra trevligt var det att höra om kopplingarna till Jerusalem som han gjorde i beredelseordet...
Per Wärmegård
 
”En ny dag, Gud, av nåd, av rörelse och vila, av intryck och uttryck, av nya erfarenheter och tankar.”

Jorden vrider sig runt sin axel – en ny dag gryr. En dag att leva, en dag fylld av möjligheter. För några av oss en dag vi kommer att se tillbaka på med tacksamhet. För andra en dag som ger bekymmer, frågor och problem.

Vi har inte gjort oss förtjänta av denna nya dag. Den kommer till oss. ”Han låter sin sol gå upp över onda och goda”, läser vi i Matteusevangeliet. Vi kan se det i väder och växtlighet- Vi styr inte över det. Träd och buskar, gräs och grönska vilar under vinterns snö och utan vår mänskliga inverkan kommer livet snart åter.

För livets skull – förhoppningsvis ser vi det. Ser att det är Gud gett oss livet – för livets skull. Förhoppningsvis ser vi det: att Gud själv blev ett barn, vår like. Förhoppningsvis ser vi rikedomen i varandra, i varandras liv. Liksom talgoxen igår sjöng utanför mitt fönster. Den vet inte annat än att livet är till för att leva.

Vi har format vår kyrkliga liturgi utifrån orden, utifrån att vi vill formulera oss så bra, så riktigt och rätt. Vi beundrar teologer, poeter och tänkare som förmår att ge ord åt det gudomliga. Och ändå läste vi nyss i texten om hur Guds storhet förkunnas - utan ord.

Under jullovet hade jag förmånen att möta andra kyrkotraditioner än vår egen. I Jerusalem möts människor av olika tradition och uttrycksformer. Vi fick vara med om den armeniska processionsgudstjänsten i gravkyrkan och delta utan att själv förstå ett enda ord. Vår kropp, våra ljus och vår närvaro var vårt bidrag i gudstjänsten. Och vi mötte Gud i gemenskapen med människor av olika bakgrund och språk. Jag mötte andra vid trädgårdsgraven för vilka det var den verkliga platsen där Jesus led och dog för allas frälsning.

Till Jerusalem och andra platser i det heliga landet kommer de för vilka upplevelsen av att vara på de platser där Jesus själv vandrat är deras gudsupplevelse. Vi med vår bakgrund har svårt att förstå att en plats eller t ex en handling som att kyssa en stenplatta kan vara ett uttryck för möte med den levande Gud.

Vi kan känna oss främmande för detta och bestämma att det är fel sätt att möta Gud.
Ändå: Himlen förkunnar Guds härlighet. Det är inte tal, det är inte ljud, deras röster kan inte höras. Världsalltet förkunnar Guds härlighet.

För oss får vår gudstjänst här och nu i vår tradition vara vårt möte med den levande Gud. Livets källa flyter här i vårt mottagande av brödet och vinet. Vi får ta emot det av nåd.
”Hjälp mig denna dag, att lämna allt som hindrar mig att vara närvarande i det som sker. Öppna mig för skapelsens skönhet, för själens andning, för din närvaro hos mig i tankar och samtal.”

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar