Morgonmässa

Onsdag och morgonmässa i domkyrkan. Börjar kanske bli tjatigt att läsa om, men trots att det är "same procedure" varje gång är det ändå olika. Naturligtvis är beredningsordet olika beroende på vem som är ansvarig för dagen, men också detaljer i mässan blir olika från gång till gång. Kanske är det bara jag som fokuserar på lite olika saker.

Idag var det biskopen som var ansvarig och hon började med att visa på tidningen Ångermanlands minst sagt knäppa layoutmiss som var i tidningen för några veckor sedan:

Hur tänkte layoutaren här?

Jag minns inte allt biskopen sa, utan satt och reflekterade över en sak som jag mindes desto bättre, typ "livet kan ändras så fort och plötsligt kan katastrofen lura bakom hörnet." I krislägen är det lätt att tappa modet och ge upp, men så kan hjälpen också plötsligt bara infinna sig. Evangelietexten från Markus (om Jesus som stillar stormen när han är ute och åker båt med lärjungarna) visade på detta också. Ett tecken från Jesus så stillas både storm och vågor.

Psalm 256

När det blev dags för själva nattvarden hamnade jag först i kön och då blir man ibland lite ställd. Jag kände för att tända ett ljus för en grej, men tvekade lite eftersom jag inte hade några pengar på mig och inte visste om man skulle lägga en slant för ljuset. Men eftersom jag ändå inte såg något myntinkast därframme och jag idag verkligen kände för att tända ett ljus så gjorde jag det till sist. Sedan när jag satt i bänken igen såg jag ljus efter ljus tändas, och det blev en mycket fin upplevelse.

När man grubblar mycket och känner sig tyngd av olika anledningar känns det lite ensamt. Men då jag såg de andra ljusen inser jag att många människor bär på tunga saker som man kan behöva tända ljus för. Det hjälper på något sätt. Psalm 256 råkade passa bra också - Var inte rädd, det FINNS en mörklagd hamn, du ser den inte nu, men färdas dit. Bra att veta att man är på väg någonstans trots att jag just nu tycker jag bara står och stampar...

Ljusbäraren