söndag 11 mars 2012

Morgonpromenad

Dagen började som helgdagarna brukar. Vaknade (alldeles för tidigt) och begav mig ut på en promenad. Ibland känns det helt enkelt nödvändigt att promenera för att inte gå i bitar. Jag tänker bättre när jag går och kanske är det all syre som gör att humöret kravlar sig upp från slamkryparnivå. Att det sedan är vackert på min promenadväg är bara en bonus.


Efter tre kilometers promenad har jag den här backen. Bilden gör den kanske inte så brant, men ujujuj. vad det suger i låren när man är uppe. I början var jag tvungen att stanna mitt i backen för att orka, men nu tar jag lätt backen i ett svep! Det är så skönt med alla små framgångar! Jag minns också att jag förra våren nöjde mig med 2,5 km, nu går jag nästan dagligen 6K eller mer! 


Uppförsbacken

Väl uppe på krönet av backen har jag en underbar utsikt över havet som omger Brännan! Tänker ibland på att det mesta (i livet) beror på vilket perspektiv man väljer att fokusera på. Motlutet i uppförsbacken eller den fina utsikten. I hörlurarna lyssnar jag på Josh Groban - "you raise me up" och ber till Gud om kraft att kunna hålla blicken mot det vackra i livet istället för på (tillfälliga?) uppförsbackar. För vem vet vad som väntar bakom nästa krök?


Utsikten!

Hemma igen skottade jag lite till på snödrivan som täcker min uteplats. Snön ligger verkligen som kompakt cement! Men jag hugger mig ner några centimeter varje dag, rätt som det är sitter jag i hammocken och dricker kaffe igen... Jag gläds över att de soldrivna lamporna i torvblocksrabatten tinat fram, de lyser upp på kvällarna!

Mindre snö och is för var dag som går?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar