Då och då när jag reser till Jerusalem tar jag med en ”Gamm-bok” som läsning. Den här gången valde jag att ta med Beskows ”Reseminnen från Egypten, Sinai och Palestina 1859-1860”. Gustaf Beskow tillägnar sitt resesällskap Baron Lejonhufwud denna bok som är skriven år 1861, efter hemkomsten.
Nu sitter jag i ett bekvämt flygplan och skriver detta, annat var det 1859 när Beskow påbörjar sin resa med ett ångfartyg från Stockholm! Först får de ankra i Stockholms skärgård innan de kan resa vidare, sedan går något sönder på fartyget och det blir ytterligare väntan nere utanför Skånes kust.
Resan tog på Beskows tid betydligt längre tid och det ger honom tid att lära känna sina mer eller mindre tillfälliga resekamrater mer. Jag slås över detta att Beskow också tycks ”peta in människor i fack” som jag bloggade om i mitt förra inlägg! Men, eftersom Beskow har så mycket ”quality time” med sina medresenärer kommer han bakom dessa generaliseringar.
Till exempel verkar han vara en man med stora fördomar mot katoliker, och det är intressant att se att typ de första katoliker han stöter på under sin resa inte bekräftar hans fördomar, men hur han ändå väljer perspektivet att dessa är undantag: ”Gladt öfveraskad blef jag att i denna blandning af otro och vantro finna tvenne personer, som sökte sanningen och voro öppna derför. De voro tvenne katholska fruntimmer, den ena en ungerska, den andra en italienska. Den förra berättade för mig, att hon var uppfostrad i ett kloster och hade der redan tidigt börjat inse sin kyrkas stora brister; ja, hon var en tid nära att öfvergå till protestantismen, men blef genom slägtingar hindrad derifrån. Hon sade sig nu vara glad att hafva råkat en protestant och frågade mig mycket om Luther och hans lära, och önskade sig en egen bibel, der hon kunde sjelf forska efter sanningen. Den sednare åter älskade sin kyrka ganska mycket och tycktes aldrig hafva hyst den minsta tanke på att utträda ur densamma, men hon kände väl till bibeln, hvilken bok hon brukade läsa hvarje dag, och kunde flere kapitel både i gamla och nya testamentet utantill. Hon bekände tron på Jesus och hans försoning såsom enda vilkoret för syndares rättfärdiggörelse och frälsning. Hvar gång jag talade med henne, blef jag mer ovh mer förvånad öfver att finna en sådan katholik. Detta visar, att Herren kan hafva sina barn äfven inom det mest falska ovh förderfvade kyrkosamfund. Dock skulle den katholska kyrkan, om den ännu hade lika makt som vilja, säkerligen i våra dagar såsom förr, förfölja sådana katholiker.”
Hade någon skrivit vad Beskow skrev i nutid hade skribenten blivit stämplad som en generaliserande rasist. Nu blir det mest komiskt att läsa dessa extremt politiskt inkorrekta uttalanden om andra folk. Det blir en lärdom att vi faktiskt nått en bit på vägen i ett tolerantare samhälle att åtminstone inte bildade människor idag ostraffat kan yttra sig som Beskow gjorde under 1800-talet. Till exempel skriver han om turkar: ” Turken förenar en ovanlig kroppstyrka med en stor benägenhet för lättja. Han kan sitta hela dagen, om han får tillfälle dertill, i sin soffa eller sitt gathörn, allt eftersom han är rik eller fattig, rökande sin vattenpipa (”nargileh”) eller sin ”chibuk” hvilket utgör hans största njutning, samt då och då läskande sig med en kopp kaffe; men han kan också, ifall det gäller, skaka af sig denna dåsighet och verka med full kraft och ihärdighet, som är förvånande.”
Beskows resa var ganska omständig, men han fick uppleva en massa och träffade mycket folk. Han reste via europa till Turkiet och därifrån till Egypten där han var så långt nere som Assuan innan han vände åter mot Kairo och så småningom påbörjade sin resa till Jerusalem som gick genom Sinai och Negevöknen (på kamel i en månad!). Mor och jag flyger på 4,5 timme, direkt till Tel Aviv och därifrån taxi till Jerusalem. Snacka om skillnad! Men, vad mycket vi går miste om...
------------
Beskow, G. (1862). Reseminnen från Egypten, Sinai och Palestina 1859-1860. A. L. Norman. Stockholm
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar