Väckning

En spännande stund på retreaten var när vi skulle bryta tystnaden. Det hände i går i samband med frukosten. Vi hade en stund av delgivande där en och en fick berätta något de tänkt på eller upplevt under retreaten. Otroligt intressant att höra om allas inre resa. 


Många nämnde att de uppskattat vår väckning. Tomas och jag spelade blockflöjt och gick runt i korridorerna så att alla skulle vakna. Första dagen blev det "Din klara sol går åter upp". Unisont. Den andra dagen prövade vi "Alla fåglar kommit ren" med en liten överstämma. Igår hade vi blivit lite övermodiga och körde "Jag är med er alla dagar..." I kanon! Vid det laget hade Leif tröttnat på sin roll som notställ så när vi var i sista korridoren kombinerade han den uppgiften med att dirigera. Då brast det. Först för Tomas som inte visste vilket tempo han skulle spela i, samma som jag eller följa Leifs dirigerande. Han började skratta. Då brast det för mig, både av Tomas dubbelvikta kvidande när han skulle hålla inne skrattet och dels när jag såg Leifs mycket värdiga dirigentgester. Obetalbart. Även jag vek mig dubbel. Då brast det för Leif och vi stod i flera minuter och höll oss för magen och försökte låta bli att låta. Det skulle se ut det; att ha hela kursledningen i frustande skratt på den tysta retreaten!


Nu undrar jag om någon har en blockflöjt liggandes någonstans som inte används. Till nästa retreat ska det nämligen bildas en trio!