Fredrik Modéus

Detta blogginlägg är mina anteckningar under Fredrik Modéus huvudseminarie på Gotlands Kyrkvecka. Jag reserverar mig därför ifall jag har fattat fel och kanske kommer att uttrycka mig aningens osammanhängande. 

Fredrik är kyrkoherde i Helgeands församling i Lund, nu fem års tjänstledig för att skriva en avhandling. Fredriks handledare säger ibland: "Skriver du på din avhandling ibland, eller gör du bara det som är kul?" Jag trivs med att träffa och vara i dialog med folk i kyrkan som brinner för liv, utveckling i kyrkan!

"Teologi, skapa liv tillsammans"

Den här förmiddagen ska vi fundera på vad en "tillsammanstro" är. Hur får vi en härlig levande gudstjänst där vi får vara med att dela. Bok: Konturer av tro När jag säger "medarbetare" menar jag ALDRIG bara de anställda. Alla är medarbetare tillsammans! Vad är det som gör att människor hittar sin väg till kyrkan? Går det att se likheter mellan församlingar som växer? Frågor: Vad fick ditt hjärta att börja brinna och vad fick dig att stanna kvar?

Fem viktiga ord:

LÄNGTAN
Bok: "Längta efter liv" Huvudfråga; vad är det som gör att ni vill vara tillsammans och växa och mogna i tro? Först såg jag inga gemensamma koncept annat än att man sa ungefär så här: Förändringen mot en tillsammanstro på den här platsen var att vi var ett antal personer som "längtade ihop oss". Vi hittade varandra! Vi behöver vänja oss med att börja med det vi har, inte säga OM det och det funkar så blir det bra eller OM vi blir av med den och den så blir det bra.... Ofta börjar vi för långt bort från oss själva när vi ska grunda en tillsammanstro. Hur trist vore det inte att sitta och lyssna på någon vars fokus är på de som INTE är där...! Bara där det finns en delad längtan kan andra bli nyfikna på vad tillsammanstro är! Jag brukar fråga folk vad de längtar efter i sin församling eller sin tro. Det blir en utgångspunkt för tillsammanstron! När vi verkligen vågar vara ärliga och vågar lyssna finns det vissa förutsättningar att skapa gemenskap. Men det börjar alltid i ärlighet!


IDENTITET
Granar och tallar har olika rotsystem. Efter stormen Gudrun stod tallarna kvar, men granarna hade knäckts. Hur ser kyrkans/församlingens rotsystem ut, är vi som tallen eller som granen? Det är när vi möts för gudstjänst som vi föds och är till (ett vanligt mönster). Gudstjänsten är det som ger oss vår identitet. Vi måste börja tala om församlingen i termer av den gudstjänstfirande gemenskapen. Inte i termer av de döpta, de tillhöriga, de aktiva, de anställda.... eller annat... Om vi drar åt så många olika håll blir identiteten luddig! Vi behöver hitta fram till en samsyn! Men att tala om detta i en FOLKKYRKA är livsfarligt. Vi värnar om öppenheten och gillar inte att stänga in oss och bara värna om oss själva. 


NÄRVARO
Närvaro är ett av kärnorden för Svenska Kyrkan! Kyrkan är en närvarande kyrka i vårt samhälle. Genom Gtj, kyrkliga handlingar, bygdekyrka... mm Men VÅR närvaro i den gudstjänstfirande gemenskapen är viktig! I församlingar som växer i Sverige är det vanligt att anställda och förtroendevalda är med och firar gudstjänst. Konstigt nog är det inte vanligt överallt! Det är viktigt att vi anställda och förtroendevalda är med och firar gudstjänst. Men det är känsligt också; när jag ska i Kyrkans tidning: "Jag tycker att de anställda och förtroendevalda ska fira gudstjänst!". 90% av reaktionerna handlade om denna mening! Några positiva, men andra att Fredrik inte var riktigt klok (!!!) En del svarade: "Men jag jobbar ju i kyrkan!", jag kan ju inte vara med, när det är helg behöver jag vara ledig. En del förtroendevalda sa: "Jo, men jag drar ju mitt strå till stacken genom att sitta i nämnden...". Andra sa: "Men jag har ju en familj...." Man byter ut regel och undantag med varandra. Det normala borde väl vara att man firar gudstjänst. Ibland kan man inte. Men vår närvaro på plats i kyrkan är viktig och gör stor skillnad! Det är inte ett självklart perspektiv i vår kyrka, men jag tror det skulle vara bra om det var det! En församling testade med detta; de bestämde att ALLA anställda och ALLA förtroendevalda skulle fira gudstjänst tillsammans i tio veckor. Efter denna period kände det att något hände. Det var fler på gudstjänsten, en gemenskap utvecklades och kärnan blev tydligare. Man kan tala om en "Fötternas teologi" som bär. Det gäller att hitta former där man kan längta ihop sig! En närvarande präst, diakon, vaktmästare, kyrkorådsordförande... mfl är en stark signal. En frånvarande präst, diakon, vaktmästare, kyrkorådsordförande... mfl är en ännu starkare signal!


DELAKTIGHET
Delaktighet är ett modeord, alla talar om detta. I kyrkan håller delaktighet på att bli ett dekorationsord, något som vi gärna säger om våra församlingar. På 70-talet hette det "Vi har gudstjänsten i centrum". Delaktighet riskerar att användas på samma sätt. Viktigt att vi definierar ordet, min definition är "Att känna sig hemma". Det är bara den enskilda människan som kan avgöra om han/hon känner delaktighet. Inget man gör utan vad de enskilda människorna känner. "Med utgångspunkt i människors gåvor, värna mångfald, ge makt åt den som inte har det och leda människor in i praktiska uppgifter". Fyra delaktighetspespektiv; Gåvodelaktighet: Börja i människors gåvor, inte bara vänta på att de anställda ska göra jobbet...Varje enskild människa ska kunna få bidra med det han/hon kan. Vi behöver hitta former för att upptäcka vad människor kan göra! Material: "Utrustad och delaktig", ett arbetsmaterial som man kan jobba med i en församling.
Representationsdelaktighet: Man försöker värna mångfalden. Arbeta så att så många som möjligt känner "Här finns ju någon som är som jag". Homogenitet kan göra att andra som inte känner sig hemma i den gruppen inte känner sig delaktiga. Man behöver visa mångfald för att få mångfald! Bra att människor är så olika varandra som möjligt. Tex inte så bra att kyrkvärdar ser lika ut och bär skylt. Likriktad delaktighet motverkar mångfalden. 
Maktdelaktighet: I Svenska kyrkan har vi två små grupper som har mycket att säga till om och en stor grupp som har lite att säga till om. (Arbetslag - förtroendevald - gudstjänstfirare). Folkkyrkans blinda fläck, många är med men de har inget formellt sätt att vara med och påverka. Vem "äger" gudstjänsten? 
Praktisk delaktighet: "Få gör allt, blir trötta och slutar... Bättre om man är många som gör så lite som möjligt".


RELATION
Strukturen i en församlings arbete ska avslöja visionen. Det är så lätt att man fastnar i verksamhet, utbud och kalendrar. Generellt skifte i sättet man talar om varandra. Siktet ska vara inställt på relationer. Vem behöver en fråga för att bli mer tillsammans? Vem är INTE här så ofta som förr? Är någon osynlig? Utbytbar? Församlingen ska vara ett "välkomnande vi"! Det är bra att det är många fester i kyrkan - man bör odla festen som en aspekt på det man gör i kyrkan. Alla som vill ska få lov att vara med. Bra att man får tid för varandra och lär känna varandra för då utvecklas församlingen!