lördag 19 maj 2012

Slåtterdalsskrevan

"Men Gud, vad det är vackert att leva"


Så sa en av grundkursarna när vi kom upp en bit i Skuleskogen. Och jag kan bara hålla med. Dagen har varit HELT fantastisk, och jag känner mig tacksam över att ha ett fantastiskt jobb! I morgon är det examen för svenska kyrkans grundkurs och idag har vi varit och hajkat i Skuleskogen. Målet var givetvis Slåtterdalsskrevan och det var verkligen en tuff utmaning att ta sig dit och tillbaka. Jag tror jag vred ur varenda energidroppe ur kroppen och är nu helslut! Från "Entre Nord" till själva skrevan är det ca 5K, men det är verkligen en tuff vandring, mestadels i branta sluttningar och över stora stenbumlingar. Men vilken extremt häftig miljö det är! Det kändes bitvis som jag befann mig i en Sagan-om-ringen-miljö! Bäcken hade så rent vatten att det gick att dricka ur den!




TUR jag hade med stavarna, för det blev en tuff promenad!


Näcken?

Så här såg "stigen" ut bitvis...

Raststuga där man fick ta ved

Jäpp, detta är också "stigen"!

Ansträngningen belönades med strålande utsikt!

Här kändes det nästan som om stigen "levde"!

Slåtterdalsskrevan! Magiskt häftig upplevelse. Som att vara i naturens egen katedral!

PUH, I did it!

Spång över sumpig del av stigen

Eftermiddagsljuset gjorde stigen fin tycker jag!
Slutet gott, allting gott. Jag är nöjd med min insats idag. Att gå nerför alla sluttningarna, över rötter och stenbumlingar tog på kroppen en hel del. Har gått MÅNGA steg idag (vi har stegräkningstävling på kansliet) och kan just nu inte röra en muskel känns det som. Men det blir verkligen en dag att minnas! Tänk att det finns så häftiga ställen bara inpå knuten som bara väntar på att få ett besök! 

6 kommentarer:

  1. Härligt! Jag hann aldrig förhöra mig om varför du var lite ledbruten, men nu ser jag ju! Tokbra jobbat!!!

    SvaraRadera
  2. Jo, jag känner mig mäktigt stolt över min prestation. När vi nådde sjön var jag HELT slut. Men tänkte också att om jag inte gick de sista 800m skulle jag aldrig nå skrevan. Dessa 800m var Tok-TUFFA, men nu i efterhand när träningsvärken börjar ge sig kan jag mycket väl tänka mig att göra om detta vid tillfälle och med rätt sällskap. Det var verkligen gudomligt vackert däruppe!

    SvaraRadera
  3. Så fantastiskt fina bilder. Men heter det inte Slåttdalsskrevan? Kanske det har blivit Slåtterdalsskrevan i folkmun?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, det heter visst Slåttdalsskrevan! Alltid lär man sig något nytt. Jag som bott i princip granne med den och inte vetat bättre...

      Radera
  4. Hur många här bryr sig egentligen?

    SvaraRadera
  5. Den heter slåtterdalsskrevan-.- inte slottedalsskrevan. att missta namnet är ett vanligt misstag bland alla noobs som har sett Ronja hoppa över skiten.

    SvaraRadera