Herre Förbarma Dig!

Kyrie Eleison, Christ Have Mercy, Der Voghormia... Det känns häftigt och mäktigt att kristna världen över kommer tillsammans i denna enkla bön! När regnet bara öser ner känner jag stundom lite missmod. Så var det en stund ikväll. Jag gick en runda runt sjön i Docksta och filosoferade lite över livet (och kärleken). Kom inte fram till något, men när jag så öppnade facebook fick jag en hälsning från en okänd vän i form av ett youtubeklipp med mina vänner armenierna i Jerusalem som går i sin vanliga procession. Först sköljde en våg av Jerusalemsaknad över mig och sedan en skön glädje. Tänk att där traskar seminariekillarna i sin procession, regelbundet som ett schweiziskt urverk på fredagar, lördagar och söndagar. Samma tid, samma plats. År ut och år in. Vid den tomma graven i Jerusalem. Jag blir sentimental, rörd och ödmjuk... Och insikten: här går jag - i ur och i skur - vidare i stadig lunk... Spanar av horisonten och tycker att livet är allt bra spännande ändå!