Ibland känns det som jag jonglerar på jobbet. En massa bollar slängs upp i luften och så måste man vara där när de börjar falla igen. Grundkursen är nu i Härnösand och möter representanter för stiftet. Men det är en knepig vecka. Några är lite lediga eftersom det är höstlov för skolorna. Egendomsnämnden var ute och kollade skogen (stackarna, det regnade ju en del...). Och så är det sjukdomar och annat som ställer till det. Och så är det snart allhelgona...
Samtidigt som jag råddar om i programmet, är det andra viktiga grejer på gång. Möten, fixande, några viktiga mail... Mitt i allt jobbade min närmsta kollega i arbetsrummet intill sin sista dag. Jag erkänner att jag knappt reflekterade över det. Känns lite märkligt. Han har ju liksom "alltid" funnits (alltid innebär för min del knappt tre år). Men ändå. Lite konstigt är det.
Efter denna synnerligen splittrade dag satt ett besök på "Donken" bra. Några nuggets och en cola zero plus "catching up" behövs ibland för att inte vänner ska glida ut för långt i periferin. En stor fördel med Donken är att jag slapp både laga mat och diska, för även idag brummar torkfläkten i mitt kök och jag har fullt sjå att hålla kaoset stången även utan matlagning. Än vet jag inte hur länge denna upptorkning ska pågå. Funderar om jag ska gå i exil en stund. Men inte idag, nu vill jag sova ikapp lite och det görs bäst i min egen säng!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar