Tjejklassikern

Igår blev jag bjuden till min kompis Therese på andra delen i "tjejklassikern". Vi är ett gäng tjejer som träffas, på första träffen var det så att alla kände någon, men ingen kände alla. Kul sätt att få nya vänner i en (snart inte längre för mig) ny stad! 

Therese hade, förutom glögg och smaskigt tilltugg, förberett pyssel. Mitt förhållande till pyssel är stundom lite ansträngt - speciellt när det gäller pyssel som inkluderar nål och tråd. Det har till och med hänt att jag lyft upp symaskinen och tokruskat den i ilska över en nål som gått av.... Så, när Therese undrar om vi vill pyssla eller slappa var det just det sistnämnda jag spetsade in mig på. Men jag vet inte vad som hände, plötsligt satt jag vid hennes bord med nål och tråd och tungan i mungipan under försök att få till prydliga stygn på ett tyghjärta! När jag bara hade lite kvar och skulle stoppa in stoppningen upptäckte jag till min fasa att jag missat att ta dubbelt fleecetyg!!!! Här hade ett tokrusk varit min naturliga reaktion, men det var nog Thereses coola inställning som blev som olja på känslosvallet och jag började helt sonika om med hjärta nummer två! 

Jag är faktiskt imponerad av båda mina alster, och hjärta nummer ett har jag kvar som det är - jag tycker det blev lite gulligt på något vis... Det får bli en symbol för detta med att man inte ska ge upp - vill man få hjärtat uppfyllt är det bara att kämpa vidare. Eller något sådant. Typ.