Januari

Så har det redan gått en månad av 2013, och jag funderar vart tiden tagit vägen... 260 mil har det blivit i januari. Strömbäck, Docksta, Arnäs, Mellansel, Kvisselby, Uppsala, Arboga och Sundsvall. Lite kors och tvärs, men också ganska många dagar på hemmaplan.

Funderar lite.... de flesta av dessa 260 mil har jag avverkat i min bil. Jag hoppas kunna promenera lite mer under februari. Kanske ska jag sätta ett mål? 10 mil? Testar detta mål. Jag fungerar bättre med mål, och har jag redogjort mitt mål här på bloggen är det faktiskt lite större press på att jag ska uppnå detta mål. 

Roligast i januari är annars att pilgrimskursen börjat! Det var en rejäl kick att få bli student igen och få fördjupa mig i något som jag är så genuint intresserad av! Jag hoppas bara att jag ska ha ork, energi och tid att fullfölja kursen.

St James

Kursen jag går just nu heter "Pilgrimsresor i dåtid och nutid, 15p". Det är teologen i Uppsala och Fjellstedska skolan som ger den i samarbete. En riktigt bra kurs! Såhär efter första kursdagarna i Uppsala är jag fortfarande lite omtumlad av ny kunskap och många nya tankar!

I Jerusalem var min favoritkyrka St James. Det bara blev så. Eftersom jag visste att jag skulle bo i Jerusalem några år passade jag på att välja en helt främmande kyrka som den som jag skulle gå mest i. Det började med en vesper (aftonbön) lite då och då. Sedan kom några högtider och liturgier. Faktum är att jag blev riktigt hemtam i St James och gick dit flera gånger i veckan. Jag fick armeniska vänner som berättade om kyrkan, legenderna, armeniska traditioner med mera, med mera. Jag tycker jag hade kolla på detta med St James.

Så tar en professor på pilgrimskursen upp St James och jag myser lite i smyg - "det här kan jag ju...". ICKE SA NICKE! Vad berättar hon....??? Jo om St James MATAMORO - muslimdräparen av stora mått, helgonet på den vita hästen som är enormt känd i Spanien!!! OK. Jag hade koll på att St James dog martyrdöden när han blev halshuggen. Kroppen flöt i land i Spanien - Santiago de Compostela... Huvudet ligger begravt i Jerusalem - i "mitt" St James.... Men att han skulle vara muslimdräpare av rang! Jag kände hakan hamande nere vid knäskålarna ungefär. Hur i hela friden kommer det sig att jag inte hört så mycket som en endaste liten referens till detta i Jerusalem?

Ok. Det är bara att tugga i sig - nu får jag täppat till den avgrundsdjupa kunskapsluckan och läsa in mig på St Jameslegender från Spanien... 

Faktum är att min kunslapslucka är illustrativ när det gäller detta med hur religion och politik kan hänga ihop. I Spanien fanns behov för de kristna att skalda stort om sin seger över muslimerna - St James Matamoro blir en hjältesaga man berättar och återberättar genom historien och myten tar fäste ordentligt. I Jerusalem var en helt annan kontext. I St James konvent finns en tydlig referens till Saladin - muslimernas härförare som erövrade Jerusalem 1187. Enligt en legend brann en oljelampa övernaturligt länge inne i kyrkan och det blev något som räddade kyrkan från att förstöras. Saladin satte ett slags sigill på kyrkan att den inte skulle röras - en slags gentlemannamässig överenskommelse kanske man kan säga. Det blev liksom inte läge att i Jerusalem börja skrävla stort om nån Matamoro. Även om den spanska legenden måste ha nått Jerusalems öron var det ingen som ville basunera ut den och den....

Jag ser nu mycket fram emot nästa kurstillfälle, och inser att inom det här området skulle jag lätt kunna fördjupa mig mer i!

St James, interiör

Mera cirklar...

Appropå hur livet går som i cirklar ibland råkade jag få syn på detta porträtt i ett rum på Fjellstedska skolan i Uppsala. Det är Allan Parkman, vars bror jobbar i Härnösands stift. Jag hade förmånen att få ha Allan som religionslärare när jag läste naturvetenskaplig linje på Katedralskolan här i Uppsala. Undrar om Allan hade blivit glad om han visste att jag sedan kom att gå i hans fotspår med att bli gymnasielärare i religion jag med...

Arboga och melodikrysset

Klart att melodikrysset ska lösas trots att jag nu befinner mig på resande fot. Elvira och jag höll ställningarna från Arboga och kunde klara krysset. Jag tycker Elvira är jätteduktig, nu kan hon alla bokstäver och fyllde helt själv i dem på rätt ställe på kryssplanen i datorn. Snacka om "digital inföding". Även markören hade hon koll på att man måste flytta... Jag är en stolt Gudmor som får vara med henne när hon triumferar på detta sätt.

Patriarkskifte

Idag har det varit ett viktigt val i Jerusalem. Det är armenierna som samlats för att välja ny patriark efter patriark Torkom II. I mellanperiden är det ärkebiskop Aris som varit "Acting Patriark" i väntan på att sorgeperioden och valet skulle vara över. Med ganska knapp marginal vann Ärkebiskop Nourhan valet och är från och med nu armeniska patriarkatets 97:e patriark (räknat från en patriark Abraham på 600-talet). 

Här är en lista över patriark Nourhans 96 företrädare

Många mil blir det...

I år har jag ett projekt att försöka räkna antalet mil jag färdas. Hittills ca 150 mil. Nu kan räknaren börja snurra: Docksta - Strömbäck - Arboga - Uppsala - Sundsvall - Härnösand. Ujuj. Men jag trivs med att inte "gro fast" på en arbetsplats! Det kan få bli lite mer "international destinations" men det kommer det med. Så småningom... Kameran är packad och batterierna laddade. "Huston, I have lift off!"

Psalm 23

Idag var det min tur att ha andakten på stiftskansliet på temat "Livets Källa". Tidigare har jag hållit lite tillbaka med att "ständigt prata Jerusalem", men nu tänkte jag fimpa den principen för gott. Har jag andakt en eller två gånger per termin på jobbet och det blir bra läge att ta med en liten "on the spot" - analys så gör jag det. Dels för att jag tycker Det Heliga Landet i sig själv är något vi inte bara ska läsa och sjunga om och dels för att andra kollegor också minsann har sina återkommande teman de gärna återkommer till. 

På temat visade jag lite bilder - min favoritbild är på "mitt träd" utanför Wadi Kelt. Nästan varje gång jag åker dit brukar Ali fråga: "Do you want to say hello to your three?" Jag svarar alltid: "Of course!". Och seden hoppar jag ur taxin och tar en bild på trädet.

Jag kan lätt föreställa mig David vandra runt med sin getflock här för att leta bete åt getterna samtidigt som han svängde ihop en psalm eller två baserat på vad han såg på sin vandring eller vad han drömde om - typ vatten att finna ro vid och gröna ängar... Det är också naturligt att de tidiga kristna använde sig av naturbilder i sina texter. Söka källan, livets träd, vatten, bäckar, källor som flödar över och så vidare... 

Vad trädet också säger mig när jag tittar på det är att när allt ser hopplöst och uttorkat ut så finns det ändå hopp. Livet hittar ett sätt att fortsätta på något sätt. Liksom rottrådarna söker källan hittar vi nya möjligheter. Det gäller bara att vara envis och trägen och inte backa för det till synes ödelagda.

En undran har jag - mina kollegor frågade mig vad det är för träd. Jag har noll aning. Är det någon som vet?

Fika och golvvärme - Mänskliga rättigheter?

Är mänskliga rättigheter ett skämt nuförtiden? Jag hörde Martin Timell (Äntligen Hemma) mena på att "golvvärme i badrummet borde vara en mänsklig rättighet" och nyss sa Willy Björkman (bygglov) att smyga iväg för att fika är en mänsklig rättighet. OK, det är public service - TV, men jag tycker ändå detta är riktigt dåligt. Är det ingen programansvarig som reagerar? När folk svälter, ockuperas, förvägras utbildning, inte är lika inför lagen, förföljs för sin tro, diskrimineras och på olika sätt far mycket illa är det synnerligen futtigt att kalla fikapaus och golvvärme för mänskliga rättigheter! SKÄMS TV4!!!!!!

Blast from the past...

Facebook är lite läskigt ibland. En klasskompis från grundskolan vars far var fotograf har lagt ut en del bilder från förr och taggat mig och andra. Missförstå mig inte - jag tycker det är sååå kul! Som ett fönster mot en svunnen tid. Minnen väcks till liv och plötsligt kommer jag ihåg saker som jag glömt bort alldeles. Klasskompisar, händelser, platser... Varken minnena eller bilderna är läskiga - det läskiga inträffar när man följer taggningen för att kolla hur folk ser ut idag. Scary! Vilka är alla medelålders män och kvinnor som kommer upp på skärmen? Vad har hänt med dem? Alla ser ju så gamla ut!!! Rynkiga och VUXNA! När hände det??? Mitt eget fejs är jag van vid, men alla andra klasskompisars! 

Nu pratas det på facebook dessutom om en klassåterträff. I sommar!!! Känner paniken. Jag hade ju planerat att vara lite mer "lyckad" när klassåterträffen skulle komma! Jag skulle ju ta min revansch! Klassens mes skulle glida in med lämplig hunk vid min sida, rutor på magen i tight tröja och kanske ha tjänat min första miljon. Åtminstone doktorerat i ett coolt ämne och skrivit några böcker. Rest jorden runt...? Eller något liknande. Ett barn eller två hade jag väl kunnat klämma ut - en del från min klass kommer säkert till och med kunna flasha med barnbarn!

Jag får nog "gilla läget" och vara mig själv. En romantisk drömmare och bohem som fortfarande klurar på meningen med livet och vad jag ska bli när jag blir stor. Ingen Volvo. Ingen Villa. Ingen Vovve. Men nyfiken kommer att vinna över tvivlen och jag känner nu att det ska bli sjukt kul att träffa alla dom där människorna igen. Kolla vart livet fört oss. Se om tuffa gänget fortfarande är så tuffa. Höra om de som flytt, flyttat eller stannat i Östervåla. 

Någon rynkor har tillkommit. Både bekymmersrynkor och skrattrynkor.... Men insidan, vad har hänt där?

Inom mig bär jag mina tidigare ansikten, som ett träd bär sina årsringar.

Det är summan av dem som är ” jag”.

Spegeln ser bara mitt senaste ansikte, jag känner av alla mina tidigare.

Lennart Sjögren, poet 

Cirklar....

Tänk vad olika liv kan haka i varandra! Idag har jag funderat lite på det. Det började med att jag hämtade upp Nils, en pensionerad präst som skulle hålla i en dag om psalmboken på grundkursen i Mellansel. I bilen pratade vi om allt möjligt. Jag har haft hans bror Allan som religionslärare när jag gick på gymnasiet i Uppsala för evigheter sedan. Nils hade full koll på min släkt eftersom han varit präst i Nordingrå där jag vuxit upp. Det var riktigt kul att lägga lite "pussel" med folk på det viset. 

I bilen samtalade vi om olika människoöden och Nils mindes en incident där han sprungit på en gammal konfirmand vid Damaskusporten i Jerusalem - som var där för att översätta bibeln till något jätteudda språk. "Vi föll varandra i armarna och ner på knä", sa Nils och jag kunde verkligen känna återseendets glädje i hans berättelse.

Under tiden jag var i Mellansel började en klasskompis till mig lägga upp gamla klassfoton på facebook, och plötsligt aktiverades en mängd minnen... Tänk vad många människor som finns eller har funnits i periferin till mitt liv! Ibland kliver de in i cirkeln, ibland försvinner de i glömska. Vad roligt det är att plötsligt "återupptäcka" dessa människor!

 

Ett trevligt möte var mellan Nils och Markus på grundkursen. Nils var den som döpte Markus för sisådär ett par decennier  sedan. Här strålade de samman och Nils fick bilder av detta dop - som han blev mycket glad för och skulle "bära närmast hjärtat".

Jag undrar ibland i vilka märkliga sammanhang jag kommer stöta på gamla bekanta från förr, eller, för den delen - vilka omständigheter som leder fram till nya vänner. Det jag tänker på nu är att vår Herre kanske har humor ibland när han sitter och styr i våra cirklar... Vem vet vad som livet har att ge efter några svängar till? 

Tänd ett ljus!

Ljusen blir som vackrast när det är kolsvart ute.
Här är ett ljus som brann där det var mycket kallt dessutom...
Oj. Vad vackert. På ett fragilt sätt.

Symboler

Det här med symboler är klurigt, till och med mycket klurigt. På morgonmässan idag började jag fundera lite extra på detta med symboler. Efter själva nattvardsdelen är det valfritt vad man vill göra i väntan på att alla ska bli klara. Tända ett ljus, falla på knä, sitta i bänken och fundera eller lite vad man vill. Jag tänder ofta ett ljus och placerar det i en ljusbärare med sand som står framme i kyrkan. I sanden finns ett stort ljus med kristusmonogrammet och ett enkelt metallkors. Någonstans i sanden kan man sticka ned sitt ljus. Jag stoppar ofta ned mitt ljus nära korset - om mitt lilla ljus är en symbol för mig så brukar jag med den placeringen markera att jag behöver lite hjälp och stöttning i livet. Så brukar jag göra, och så brukar jag tänka...

Men vad hände idag - jo mitt ljus saknade veke! Jag stod där först och stirrade lite dumt medan jag funderade vad jag skulle göra. Testade en stund med att elda på ljuset för kanske fanns där en veke gömd i stearinet? Nope. Kanske kunde jag bryta av ljuset för att verkligen kolla om det verkligen kunde vara så att ljuset var tomt och utan veke... Ljuset var för hårt - och så ville jag inte det skulle sprätta stearinbitar på de andra som stod där. Lägga ned ljuset igen kändes inte heller rätt... Till slut tryckte jag ned ljuset som det var. Sotigt och utan låga. Funderar på vad det kan innebära. Som symbol sett alltså.

Jag berättade om incidenten för en kollega som då frågade: "Vad vill du det ska betyda?" Jag har liksom inte sett på symboler på det viset - symbolerna ska berätta för mig om mitt liv, inte jag för symbolerna. Är det så att symboler kan ses som ett slags rorschachtest? Eller som optimist-pessimisttestet - är ljuset otänt, bara väntar på sin låga eller är ljuset totalförstört? Har det en massa potential eller noll och intet? Who knows?

Stora Tröttheten

Jag vet inte riktigt vad det är som händer med mig nu, den Stora Tröttheten har drabbat mig. Istället för att käckt svinga mig ur sängen när väckarklockan ringer och GENAST starta dagen tar det nu en kvart innan jag ens kan öppna ögonen. Stora Frusenheten har jag också, så jag misstänker skarpt att det är Mr Förkylning som kan vara på gång. 

Jobbivern finns fortfarande, man fick jag välja mellan sängen och jobbet vet jag att idag skulle sängen vinna. Och så brukar det verkligen inte vara. 

Igår försökte jag dock pigga upp mig lite - det blev en tur till Kvisselby och Johanna på Shape. Tänkte att jag kanske kunde göra nåt kul med håret. Det har blivit ganska långt nu så det behövde klippas. En lilarosa slinga kanske? Och så toning. Det slutade med flera timmar i Johannas stol och resultatet - jamenjodå! Riktigt bra! 

"Shine the sink"

Idag har jag känt mig kreativ i flera timmar. Det började med att jag gjorde "Shine the sink" - momentet från "Power Cleaning" (Se tidigare inlägg). När diskbänken var polerad och rensad såg den lite för tom ut och då kom jag på att jag kunde testa en idé som jag sett på nätet någonstans - jag tog en byxhängare och hängde upp en recepttidning i. MEN SÅ BRA!!!! Åååå, nu är det i-landsproblemet löst! Innan hade just denna recepttidning fällt ihop sig själv och jag tappat bort vad jag håller på med. Nu har jag recepten i bekväm läshöjd och dessutom är det lite snyggt, tycker jag. Om det leder till att jag också börjar FÖLJA recept återstår att se... Kanske i skarpt läge och jag har besökare på ingång?

Nya blommor

Min orkidé i köket har sett jättetrist ut en lägre tid. Den har hängt och slokat i sin kruka och jag har till och med funderat på att hiva den i soporna. Men nu plötsligt efter det att dagarna börjar bli ljusare har den tydligen bestämt sig för att livet är värt att levas och den visar detta genom att blomma ut igen! Så roligt! Lite extra kul just idag - för på stan kom jag på att jag länge har velat experimentera lite med bakgrunder när jag fotograferar. På Bokia handlade jag några stora papper som jag efter lite mixtrande lyckades gillra upp på skrivbordet för att det skulle bli en trevlig bakgrundsfärg. Mina vänner som fotograferar mer än vad jag gör kanske har bra tips på hur man "riggar" det hela så det blir bra, jag tänker speciellt på ljuset - hittills har jag ingen lampa eller blixt, men det är kanske något som kommer inom snar framtid?

Så här såg själva "gliringen" ut. Innan beskärning och ramsättning...

Sabbatsmåltid

Äntligen fredag! Jag traskade hem till moster och morbror för att hjälpa till att göra röror till vår tolkning av en sabbatsmåltid. Moster Ewa, nyss hemkommen från Eilat kom på idén att vi skulle ta efter denna trevliga tradition nån gång ibland. Jag gjorde hoummus och baba ganoush, och måste säga att det blev riktigt lyckad. Med hoummus är tricket att använda mycket olivolja och även att salta ordentligt.

Ett frestande förslag...

I höstas var jag och hälsade på min bror med familj i Arboga. De hade så gulliga kattungar och en av dem hade jag faktiskt ganska svårt att släppa taget om, men han var redan borttingad. Nu idag fick jag höra att han snart blir hemlös då de som tog honom inte kan ha katt längre. Naturligtvis började det snurra runt en massa tankar i huvudet på mig. ÅÅåååå, vad jag skulle vilja få upp honom till Härnösand. Men jag reser mycket. Men det är en social och gosig katt. Men vart ska kattlådan stå? Men hur trevligt vore det inte med sällskap? Men vem kan se till honom när jag är borta? Vånda, vånda... Kanske är det någon bloggläsare som kan erbjuda ett tryggt och bra hem? Jag lägger ut bilden här för att ragga katthem. Men kanske det blir hos mig han hamnar.....?

piːs - piːs - piːs

Idag på grundkursen testade jag en andakt som jag gått och tänkt på att jag någon gång skulle vilja testa. Idag var det dags. Andakten bygger på en lek med ord: 

Piece Det tunga i livet, det som inte riktigt blev som man ville, det som skaver illustrerade jag med lite porslinskross. Jag inledde med att dela ut en skärva till var och en med orden "Peace be with you". När man känner på sin skärva kan man fundera lite på vad det är som gör ont och tynger i ens eget liv. Hjärtesorg, sjukdomsbesked, ekonomiska bekymmer, osäker framtid, ångest, oro... Vi är inga superhjältar, alla bär vi på saker som ibland känns så tunga... Vi sjöng psalm 768 "du omsluter mig på alla sidor" under det att vi kramade lite på våra skärvor. 

Peas
Det är märkligt detta med det som skaver. Ibland kan det vara till synes små och futtiga saker som skaver i oss. "Peanuts" kanske? Vi är alla olika. Prinsessan på ärtan levde ett liv i lyx och hade massor med madrasser i sängen. Men ärtan skavde likaväl. Är vi på vandring kan minsta gruskorn skava ohyggligt när den hamnar under hälen i skon. Liten tuva kan stjälpa ett jättelass....

Peace
Hur får man fred och frid med det inre? Här är det fiffigt - vi tror på en Gud som säger till oss att  "Kasta dina bördor på mig - Du är omtyckt hur du än är, vare sig du är stark eller svag!" Rent konkret lade vi ifrån oss våra skärvor på altaret där det i Mellansel aula "som av en händelse" står en Jesusstaty. 

Överlåtelsebönen"Du som ville mitt liv och har skapat mig efter din vilja, allt i mig omsluter du och känner med ömhet, det svaga likaväl som det starka,det sjuka likaväl som det friska. Därför överlämnar jag mig åt digutan fruktan och förbehåll. Fyll mig med ditt goda, så jag blir till välsignelse. Jag prisar din vishet, du som tar till dig det svaga och skadade och lägger din skatt i bräckliga lerkärl. Amen.

Efter detta sjöng vi psalm 767 - "Möt mig nu som den jag är"

Till sist några ord att bära med sig:
 "There is a crack in everything. That's where the light gets in.” ― Leonard Cohen

Solen!

Vaknade och det var dimma. Åkte till jobbet i dimma. Var trött. Jobbade intensivt ett par timmar och pressade mig genom min trötthet. I bilen på väg till Mellansel bröt så solen igenom och jag blev tvungen att stanna upp för att föreviga detta. Häftigast var grenarna när jag kom ut ur dimman - de var fullkomligt täckta av rimfrost och det gnistrade så fint i det plötsliga solskenet! WOW, men under de minuter det tog för mig att hitta en parkeringsficka på E4-an så hade det smält bort. Tänk att det allra vackraste ska behöva vara så oerhört tillfälligt!

St Paula

Nu längtar jag efter våren. Efter doften av jord och rinnande vatten. Bästa vårdoften tycker jag är när borstmaskinen kommer för att borsta rent trottoarerna från gruset. Men dit är det några månader till så det är bara att bita ihop och "gilla läget". Igår besökte jag "Plantagen" i Birsta och kände några av dessa underbara vårdofter. Blev kär i en liten mini-St Paula som bara ville med mig hem. Den fick minst sagt en majestätisk urna att kråma sig i, också den urnan hittade jag på Plantagen. Kruka plus blomma under 100 kronor, så jag tycker det var billigt för att få in lite vårkänsla i huset - påminner också lite om blåsippor!

Råkade briljera!

Jag var döhungrig när jag kom hem efter några timmars traskande i Birsta City. Tänkte bara göra en snabb löksoppa. Hackade gul lök och purjolök och fräste det i en klick smör. Medan det bryntes kikade jag in i kylskåpet efter en buljongtärning. Råkade se lite grillad kyckling som var left over från i förrgår. Tänkte att jag kanske kunde göra kycklingsoppa. Kikade i kryddskåpet efter Curry, men hade ingen. Tog lite spiskummin, ingefära och kanel istället som jag pudrade på i ganska generös mängd på löken. Kikade in i kylskåpet där blicken fastnade på en liten burk kokosmjölk. Jahapp, tänkte jag - sånt använder man nog i det indiska köket. Hällde på detta på löken plus en skvätt vatten plus lite kycklingbuljong. När detta kokat en stund bröt jag ned kycklingen i det hela och serverade med en klick turkisk yoghurt och lite färsk oregano. Jag vet inte vad jag ska kalla detta, men det ska definitivt upprepas - mycket trevligt sätt att äta left-over-kyckling på!

Power Cleaning

En sport som jag själv uppfunnit och sysslar med ganska ofta är "Power Cleaning". Jag tävlar mot mig själv och på tid under tiden jag ser på TV! Under själva tittandet klurar jag på vad jag ska hinna göra under kommande reklampaus. När pausen är slut ska jag ha hunnit ett delmoment samt vara på plats i soffan igen. "Gladiatorerna" är bra program att utgå från - det är fart och fläkt samtidigt som det inte är någon katastrof om jag missar något. Jag hittar också på namn på delmomenten för att det ska låta roligare än det är:

1. "Shine the Sink" - på första pausen plockar jag undan rubbet från diskbänken, torkar ur diskhon med papper och sprayar diskbänksspray på den samt torkar av. Jag tar också kaklet ovanför diskbänken och spisen och till slut gnor jag spisen blänkande också. Slänger trasan i tvättmaskinen

2. "Hot-spots" - andra pausen ägnar jag åt ställen där jag lägger av mig grejer när jag kommer hem och där de kan ha blivit liggandes. Nu är det dags för köksbordet och kökssoffan. Låter inte som mycket, men ujuj, vilken röra det är. Jag sorterar upp det som ska med till jobbet, det som ska sparas och det som ska slängas. Detta delmoment är det stressigaste. När det är klart torkar jag bordet, lägger på en duk och tänder ljusen...

3. "Pimp the Window" - tredje pausen, nu ska jag ta bort alla blommor i köksfönstret, torka fönsterbrädan, ställa tillbaka dem igen plus göra samma sak med bordet framför fönstret. Plus vattna blommorna i köket. Plus sätta på en kopp kaffe...  

4. "Gno på golvet" - dammsuga golven i kök och toa, skaka mattorna, lägga badrumsmattan i tvättmaskinen. Plocka undan på arbetsbänken plus torka den. Hälla upp en kopp kaffe till mig själv.

5. "Straffarbete" - Plocka undan och torka arbetsbänken, tvätta handfatet på toaletten, skrubba toaletten, byta toaborste, tvätta händerna.

6. "Hallen" - Skaka mattan, rada upp skorna, hänga undan jackor, snygga till bänken.

Och Så Vidare.... Ju mer jag vill se på TV, desto mer städat får jag. Hur fiffigt som helst! Hade jag haft barn hade jag nog försökt hetsa dem lite lämpligt adrenalinhöga för att de i pauserna ska skena in på sina rum och plocka undan legor eller vad det nu är som ligger och dräller där! 

Nystart

Fort gick det inte i grova icebugs-kängor och på halt och knöligt väglag, men nu är årets första runda avklarad! Jag vet ännu inte om jag törs sätta upp ett årsmål, för den opererade höften krånglar lite, förhoppningsvis är det bara brist på träning och något som ger med sig efter några veckor. Det bästa med träningen är att få sjunka ner i soffan, lite lagom rödrosig om kinderna med en kopp kaffe. Njutning så det förslår! Sedan fick jag ett intressant jobbrelaterat mail att ta itu med first thing monday, men för tillfället tänker jag vara LEDIG och njuta lite av friden i mitt lilla gårdshus. 

Töväder

Töväder, innesittande och sysslolöshet - det har präglat årets första dag för mig. För att dagen inte skulle kännas helt bortkastad gick jag ut och gjorde en snölykta i kramsnön tillsammans med Tibble the cat. Enda problemet var att alla sover, så ingen kan spana in det färdiga resultatet. Tur därför det går att blogga om det. Kanske någon tycker jag är barnslig, men det bjuder jag på. Den dagen jag slutar leka med snö kan jag checka in på ålderdomshemmet...

2013

Gott Nytt År alla kända och okända bloggläsare! Må ni få ett fantastiskt 2013!

Jag har klurat lite på nyårslöften i vanlig ordning, men alla hurtbullelöften om diet, träning och sunt leverne står mig upp i halsen. Sådnat är ju självklart! Jag gör en nystart från och med nu i allt detta...

Men LÖFTENA tycker jag ska vara roliga att hålla! Jag lovar att dansa mer, älska mer, bada fler kalla bad och bestiga fler berg, handla fler snygga kläder och unna mig MASSOR av blommor till min trädgård. Resa mer, jobba hårdare och plugga flitigt vet jag att jag kommer att göra, så det behöver jag kanske inte lova. Men OK, för säkerhets skull klämmer jag i med ett sådant löfte också när jag ändå är i farten. 

Börja spela ett nytt musikinstrument ska jag också göra.... Funderar fortfarande på vilket det blir. Jag har lite options. Trumpeten hamnar på skrothögen. Det var ju faktiskt ingen hit...

GOTT NYTT 2013 - må det bli mer sommar än vinter detta år!