Jag tycket världen borde stå still, åtminstone en dag eller så nu när moster Ewa somnat in. Det känns mycket märkligt att mycket fortsätter precis som vanligt. Nu har det gått ett drygt dygn sedan det hände och jag försöker begripa hur det ska bli nu. Eftersom det bara skiljer tio år mellan Ewa och mej har hon varit en slags storasyster för mig. Vi har velat poängtera att det är närmare i ålder mellan henne och mej än mellan henne och min mor. Hon var sladdis. Jag var första barnbarnet till mormor och morfar. Ewa satt en del barnvakt för mig när jag var liten. På ett gulligt kort är vi uppklädda i sjömansblusar som mormor sytt.
Jag tror aldrig jag riktigt förklarade för henne vilken gigantisk förebild hon har varit för mig, och vad mycket hon faktiskt påverkat mig. Mitt allra första "gigg" som lärare var när jag vikarierade i fem veckor för henne när hon var på en resa till dåvarande Zaire. Sedan blev jag lärare själv i liknande ämnen som Ewa. Hon blev skolledare, jag jobbar nu mer med att planera och facilitera kurser än att hålla dem. Hon jobbade på Sida, jag jobbar nu också med internationella frågor. Ganska liknande alltså, och många gånger kunde jag ha Ewa som "livlina" när jag behövt dryfta svåra frågor rent jobbmässigt.
När livet svajat för mig har det hjälpt ofantligt att få surra en liten stund med henne. När jag fått sladdhärvor av tankar i skallen har hon ganska krasst och bryskt fått mig tänka lite mer logiskt och strukturerat och det har hjälpt mig sortera vad som är viktigt och vad som är oviktigt. Jag har behövt detta, speciellt de senaste åren.
Nu är hon borta, och det känns så konstigt. Jag pendlar mellan att tro att det inte alls hänt, att hon bara sovit en extra lång stund, och att inse vilket stort tomrum som nu öppnar sig. Ibland fantiserar jag på scener i himlen när Ewa anländer dit. Festen. Vännerna. Nils... Vi sa lite på skoj att det borde finnas uppkoppling så vi kunde få se statusuppdateringar på Facebook från himlen.
Skickat via Blogsy
Ord är svåra att hitta i en tid som denna, men du hittade dem i denna vackra och rörande hyllning till din moster! Jag tänker på dig och din familj som ni står inför en radikalt annorlunda verklighet. Kramar! Och du kan berätta Ewa alla de saker du behöver. Hon hör dem. Den svåra delen är att acceptera att du inte får de svar från henne på det sätt du är van vid och känner till. Det handlar om att lära sig ett nytt sätt att höra.
SvaraRaderaMå minnet av din kära moster Ewa bli en välsignelse. Hon var en modig kvinna.
SvaraRaderaAnn-Katrin