lördag 5 oktober 2013

Inpetad

Idag blev jag tydligt inpetad i ett fack, och jag känner hur det fortfarande irriterar mig. Jag är i Norrköping på idédagarna och hamnade som seminarievärd på ett pass om följeslagarprogrammet i Israel/Palestina. Det var väl inte något som direkt överraskade, jag känner till programmet väl och hon som föreläste var riktigt bra och hade både klokskap och nyanser i sin presentation trots att hon blivit instängd som ersättare i sista minuten och inte var särskilt förberedd.

Publiken var något spretig och "svår". Där fanns en mängd åsikter representerade, allt ifrån "alla araber vill slå ihjäl alla judar" till att "ultraortodoxa judar är kvinnofientliga på bussarna i Jerusalem". Håhåjaja. Inget var något jag höjer på ögonbrynen för, jag har ju liksom hört detta förr... Något litet korn av sanning i ett gravt vinklat perspektiv som överdrivs och tappar kontext... Den här gången var det dock inte jag som föreläste så jag kunde ta det lugnt och försöka få lite egna idéer till hur man pratar med en svår grupp.

Inpetningen i fack kom efteråt. Jag samtalade på vägen till middagen med en annan kvinna som lyssnat på seminariet. Hon hade åsikten att det inte finns några palestinier och att judarna har historisk rätt till landet. Då jag inte kände mig så diskussionslysten sa jag bara något i stil med att "det finns ju många perspektiv att studera" och att man kan gärna försöka sätta sig in i några alternativa perspektiv innan man blir så kategorisk med att veta hur det är.

Naturligtvis undrade då kvinnan om jag hade varit i landet (hon hade minsann studerat på plats, på en bibelskola). Jag sa då att jag jobbat på SCSC som direktor i nära tre år och jag var pedagog som alltid försöker lyfta fram perspektiv istället för åsikter. Efter det gick det inte längre att samtala. Hon måste ha sett mig som provocerande propalestinsk, då hon plötsligt verkade veta vad jag hade för åsikter. Och att det givetvis var fel åsikter.

Det hela blev så tröttsamt att jag i det närmaste flydde. Jag fick syn på en vän från Härnösand som också var här i Norrköping och lämnade helt sonika kvinnan och hela "diskussionen". Kanske inte jättetrevligt av mig, men jag orkade inte idissla "perspektiv" och "nyanser" med någon som är ute efter att övertyga mig om EN sanning och ETT perspektiv.

1 kommentar:

  1. Jättebra hållning Mia. Det är inte många som kan balansera på denna smala lina. Men du verkar kunna det. Du är en stolthet för stiftet och kyrkan!

    SvaraRadera