Jag förundras över reservkrafterna jag har att plocka fram. Jag klev upp ur sängen och gjorde mitt bästa för att "bli människa" (misstänkte skarpt att jag var en zombie som bara försökte klä ut sig till människa ett tag). Tog mig till Mellansel. Faktiskt att jag kände mig hemligt glad över E4-an som stängdes av en stund för man skulle bärga en lastbil, för det gav mig mer tid att vakna till.
I Mellansel var det mycket roligt att träffa grundkursarna igen! Det var mer än en vecka sedan jag såg dem och nästan så jag blev överraskad av hur trevliga de var! Jag hade dristat mig till att ge lite feedback på en grej som kanske inte var mitt mest genomtänkta påhitt förra veckan (och som gjort några lite upprörda/ifrågasättande). Nu bävade jag lite inför att de kanske skulle förklara för mig på jobbigt sätt att jag är en usel pedagog eller nåt... (Jag har en tendens att se saker värre än det är när jag är under min sten och leker gråsugga). Nu gick det bra, ingen "ko på isen", till och med trevligt...
Vi pratade om dopet idag och det är kul när man gör det med en så klok och reflekterande grupp. Bara liksom att lyssna och ställa lite fördjupande frågor. Jag tror vi var eniga om att Gud nog inte tycker odöpta barn är mindre värdefulla och att man får vara ödmjuk inför lite olika traditioner i olika kyrkor. Nu dröjer det till i april innan jag träffar grundkursen igen och det känns lite tomt och konstigt. Jag liksom dimper ner i en grupp och tar del av dynamiken under några timmar innan jag svischar vidare i tillvaron.
Väl hemma kom jag på att det är mosters födelsedag idag och blev överbjuden till Per som fixat tårta, tulpaner och kaffe. Klokt. Vi firar att vi får ha Ewa i våra hjärtan. Men ganska mycket vemodigt är det att inte få ha henne kvar. Jag saknar henne så mycket. Det är tomt. Varje morgon brukar jag tänka till på Ewa när jag tar på mig den klocka jag ärvt. Somliga har armband där det står WWJD (What Would Jesus Do). Kanske är många hjälpta i vardagen av átt ställa sig den frågan. Jag tar på mig klockan och tänker att nu tar jag med mig lite av Ewas kloka råd när jag ska gå och jobba med ganska liknande saker som hon jobbade med. Typ "What Would Ewa Say to Me", det känns lite mer konkret och tydligt för mig än WWJD. Och det hjälper faktiskt! Jag märker många gånger hur det blivit lättare att sortera tankar med hjälp av detta armbandsur!
Skickat via Blogsy
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar