Helgen går fort när man har roligt! Tangon blev lyckad, det kom mycket folk och wow-vad de kunde dansa! Många hade varit med på kursen med Susana Miller, men hade ändå ork kvar till aftonens dans till småtimmarna. Imponerande! Det var hur kul som helst att stå i baren och det blev inte alls så stressigt då de verkligen visade att de bar där för att dansa, inte dricka vin.
Vid tvåtiden vacklade jag till hotellet på ömma fötter och somnade som en stock! Sedan rise and shine för att fira första advent! Jag valde Adolf Fredriks kyrka eftersom den låg närmast och fötterna fortfarande ömmade efter nattens stående i baren. Snacka om maffig sång där! Mikaeli vokalensemble sjöng så tight och bra att jag fick ståpäls lite här och var. Nästan att de blåst omkull mig under Otto Olssons "advent". I alla fall kändes det så! Basarna var så låga att man typ hörde själva ljudvågorna medan sopranerna var knivskarpa och kristallklara på sina höga toner!
När jag sedan reste mig för att gå ut märkte jag att statsministern satt på några bänkar bakom mig. Säpo hade verkligen varit diskreta, jag hade inte märkt något under hela gudstjänsten. När jag efteråt gick mot stationen såg jag en del mörka stora bilar som jag tror var Säpos. Själva statsministern såg väldigt vanlig ut. Jag filosoferade lite över hur han kan känna det med säponärvaro i allt han gör. Kom på att jag inte är ett dugg avundsjuk på det.
Nu Y-buss hem igen, i skrivande stund passerar vi Uppsala. Jag har fortfarande lite svårt att se slottet utan att få det förbannade hugget av vemod i bröstet. Men numera också lite glädje, för livet går ju som bekant vidare...
Skickat via Blogsy
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar