lördag 28 februari 2015

Stadsrundtur

När jag vaknade i morse kände jag mig lite lätt ensam och övergiven. Den underbara gruppen som pluggar "christians of the Holy land" lämnade mig och drog vidare till Amman. Jag stannade kvar i Jerusalem eftersom jag i morgon ska stråla samman med min grupp ned unga konfirmandledare.

Jag kände mig lite allmänt planlös, men sedan kom jag igång med en promenad. Började med Mamilla och parken nedanför, sedan kanten till Hinnom Valley och stråket ned till dyngporten. Tänkte ett tag ge mig där, men fick lust att prova något jag länge drömt om att göra, promenera runt hela stan i ett svep. Längs Kidrondalen var det plant och lätt att gå så det flöt bara på. Men sedan, ujujuj, sträckan från stefanosporten till nya porten sög rejält i lårmusklerna! Sedan lättnaden när jag kom till toppen, då kändes det nästan som friläget var i in i mål, Jaffaporten! Drygt fem kilometer blev det totalt och en svettig men skön runda!

 

 

torsdag 26 februari 2015

Fully alive

Vilken fruktansvärd dag jag genomlevt idag! Migränen från helvetet slog till och gjorde livet rejält surt för mig!

Jag vaknade hos birgittasystrarna i Betlehem med huvudvärk. Drack lite vatten, men det kom i snabb retur. Tvingade i mig lite frukost och tyckte livet började komma tillbaka. Jag och en som också går kursen "gjorde" Betlehem i slow motion. Vi hade besökt födelsekyrkan igår och även fått vara med om en fantastisk konsert - magnificat institute gav en konsert i den katolska delen av födelsekyrkan som vi kunde slinka in på. Enormt vacker musik med en tenor av Guds nåde! Idag besökte vi the Milk Grotto, där Maria sägs ha ammat Jesus.

Efter detta besök satte jag mig vid Peace Center och sippade på en kaffe, tänkte att det kanske saknades koffein i min skalle eftersom värken tilltog igen. Nope, det blev bara värre och värre och värre. Jag tror den utlösande faktorn var stress, igår hade jag fått höra att norweigans piloter kanske ska strejka till helgen och jag började oroa mig för de unga konfirmandledare som ska komma på söndag för sin "livsresa". Det vore verkligen såååå trist om resan skulle ställas in, jag vet ju hur de ser fram emot att komma!

Jag nådde verkligen botten av elände där på Peace Center. Kände mig illamående och plötsligt behövde jag kräkas. Gick med snabba steg mot toaletterna, men när jag hade två meter kvar gick det inte längre. Försökte kräkas i en sån där papperskorg med hål i sidan, men lyckades bara sådär. Skamsen gick jag in på toan för att torka ansiktet och försöka snygga till mig lite.

Det blev några timmar på Peace Center, vågade inte gå vidare. Migränmedicinen som min kursare snällt nog handlat åt mig kom i retur. Inget hjälpte...

Efter ett tag kunde jag ta taxi till checkpointen, gå igenom och ta buss in till jaffa gate igen. Sov, vaknade, spydde lite om vartannat. Till slut tog jag mig samman och gick till den ortodoxa kliniken i det kristna kvarteret. En amerikansk tjej från kursen följde med som moraliskt stöd. När vi väntade på läkaren bad hon för mig. Jag kommer speciellt ihåg orden "let Maria be fully alive...". Bra formulering, jag var verkligen inte fully alive idag! Fick en spruta mot illamående hos läkaren och där började tillfrisknandet igen. Jag bestämde mig för att strunta i LCHF och beställde stripps och Cola light - bästa migränmaten!

Yes! Fick behålla strippsen och gick tillbaka till hotellet där jag sov hela kvällen. Först nu börjar jag känna mig "fully alive" igen och hoppas morgondagen blir fantastisk. Gruppen ska stråla samman igen efter att i två dagar varit splittrade för att göra fältstudier hos olika kyrkor. Ska bli så spännande också att börja jobba med det data vi samlat in. Igår intervjuade jag Mitri Raheb om hur det är att vara lutheran i Betlehem. Jag hoppas kunna skriva en bra rapport om detta!

Dagens lärdom är nog att jag ska bli bättre på att be om hjälp och också ta emot den hjälp som erbjuds. Jag behöver kanske inte vara stark precis hela tiden och klara mig själv?

tisdag 24 februari 2015

Späckad dag

Idag har det blivit nästan "overload" av intryck! Först hade vi seminarium på tre kapitel av "tro under ockupation". Eftersom jag inte hunnit läsa boken innan ligger jag på sena kvällarna och plöjer den. Jag är bara snäppet i fas med kursen jag går, men på något sätt har jag hittills hunnit med det mesta.

Efter förmiddagskaffet och fram till lunch delade Sune och jag på gruppen och tog varsin liten grupp på några timmars stadsvandring. St James, judiska kvarteret, Hurva square, Cardo, västmuren, suq kattanin, via dololosa (5-10), Helenas Cistern, koptiska shoppen, Deir es Sultan, etiopiska kyrkorna, Holy Sepulchre, grekisk-ortodoxa shoppen och sedan lunch på Bint el Balad. Puh.

Därefter jallade jag iväg till St James på vesper. Det var så härlig känsla av att komma in i kyrkan, så mycket var sig likt, men ändå märker jag hur saker fått ändrat perspektiv.

Mellan vespern och middagen var vi på STI och fick en mycket bra föreläsning av Göran Larsson! Han pratade bland annat om utmaningar i judisk-kristen dialog och om olika synsätt som kristna kan ha när de betraktar judendomen.

Efter middagen sedan åkte jag med två från kursen en sväng med Ali. Scopusberget där vi letade upp nåsfararnas gravar i mörkret, kaffe på Olivberget och sedan tillbaka till jaffagate.

Plötsligt har klockan blivit över elva och jag sitter med svullna fötter i sängen, skriver detta samt inser att jag måste plöja ett kapitel i kursboken innan jag somnar. Imorgon far jag till Betlehem för att göra mina fältstudier - jag har fått lutheranerna på min lott och ska göra två intervjuer imorgon. Det vore underbart om jag kunde vakna utvilad imorgon, men knappast troligt.

I all den här pressen av späckat program är jag så himla glad att jag går kursen! Gruppen är så bra! Trots att vi bara är tio personer är vi alla dels kanska kunniga (om man får säga så om sig själv) och dels kommer vi med intressanta och olika perspektiv! Det är intellektuell stimulans från morgon till kväll på mitt favoritämne; Jerusalem! I'm in heaven! Saknar bara en sladd - kan inte ladda upp de bilder jag tagit från kameran. Men det får bli en bildblogg när jag får tag på en sådan. På Instagram finns några bilder (@mtrqa).

måndag 23 februari 2015

Melkitiska kyrkan i Haifa

Det blev en mycket lång dag idag. Jag vaknade på Arlanda 04.15, och nu 19 timmar senare sitter jag i sängen hos the Rosary Sisters i Haifa och försöker veckla ut allt jag varit med om idag. Av alla saker vi har gjort idag är det besöket hos Haifas Melkitiska församling som jag är speciellt tacksam över och som jag ska försöka sätta ord på.

Vi träffade Fr Agapios Saádeh i Mar Elias Katedral. Det blev ett mycket trevligt möte där han berättade om de kristnas situation i allmänhet och sin församling i synnerhet. När många andra församlingar krymper i storlek på ett mycket bekymmersamt sätt, så man befarar att de inom kort riskerar att dö ut fullständigt eller bli muséer, så växer den melkitiska församlingen i Hafia något år från år. Mest på grund av inflytt till staden. Att vara kristen i vare sig Israel eller Palestina är på många håll svårt. Men Haifa kännetecknas av inte bara tolerans, utan även samarbete, påpekade Fr Agapios. Han kunde visa detta mycket konkret genom att det bredvid kyrksalen låg en sal till som används under Ramadan när muslimerna behöver mötesplatser!

"Man kan inte vara kristen om man är trångsynt", säger Fr Agapios. Ett dilemma som de kristna i det Heliga Landet har är att muslimer ibland buntar ihop de inhemska kristna med Väst i stort och de kristna här obland får stå till svars för allmänt ogillande av Väst, och då speciellt USA...

Efter detta möte skulle vi få vara med och fira mässa. Fr Agapios gick igenom de fyra momenten i mässan:

  • Förberedelsen - Prästen förbereder inför mässan bakom ikonostasen. Man hör prästen, men man ska inte se riktigt vad han gör. Hemlighetsmakeriet är så tvärt emot Svenska kyrkans rekommendation om "versus populum", där våra präster numera för det mesta står bakom altaret, vänd mot församlingen under instiftelsen. Melkiterna håller sig i det fördolda för att påminna om Jesu liv. Läser vi Bibeln får vi inte reda på så mycket om Jesu första trettio år. Födelsen i Betlehem står beskrivet, och likaså kan vi läsa om när han var 12 år och kom till Jerusalem - men resten? Jag tyckte förklaringen var riktigt häftig, ett helt nytt perspektiv på detta!
  • Ordet - Efter förberedelsen bärs Evangelieboken i procession runt i kyrkorummet tillsammans med två ljus som symboliserar Johannes döparen (den som förberedde vägen för Jesus) och rökelse sprids under detta varv. Sedan läser man från skriften, ofta från något av Paulus brev. En predikan följer sedan. Predikan var på arabiska, så jag kunde inte hänga med annat än några nyckelord här och var. Men stilen kunde jag studera. Fr Agapios var en mycket bra predikant som verkligen hade kontakt med sin församling. Han ställde några retoriska frågor och han pratade med stor närvaro och mycket hjärta, men ändå allvarligt och "vanligt".
  • Eukarestin - Brödet och vinet täcktes med en duk som skulle symbolisera gravläggningen. I själva förvandlingen skakade han duken ovanför brödet och vinet för att symbolisera hur marken rämnade i Jesu dödsögonblick. Sedan fick församlingen gå fram "när man kände för det" under fin sång från några försångare. Melodislingorna de sjöng kändes som en blandning mellan öst och väst. Men ett annat namn på melkitiska kyrkan är ju grekisk-katolska kyrkan och det är ju en balndning. Katoliker, men med östlig stil. Jag frågade Fr Agapios hur delaktig jag som protestant kan vara i mässan och han svarade "Christ is for everyone" och "Vår fader tar ALLA under sina vingar!". Alltå jag blev jätterörd! Så vackert! Lite nervös var jag under själva nattvardsgången eftersom man tar emot brödet som prästen doppar i vinet direkt i munnen. Ujuj. Men när jag väl stod där var det som en mycket naturlig sak. Vid ikonen efteråt började jag fundera lite på detta. Prästen är ju van detta. Hade det varit hemma med någon av mina prästkollegor hade det kännts mycket bakvänt, men här var det bara att falla in i ledet och göra som alla andra. När jag gick mot bänken började jag fnissa lite - DÅ kände jag smaken på brödet och vinet!! Brödet smakade som en vetelängd och minsann om de inte hade något slags Kiddush-vin! Det var sött och påminde lite om glögg!! Bulle och glögg, jo - men varför inte?
  • Sändningen - Sist i mässan tackar man Gud för allt och sjunger, sedan kom välsignelsen.

En trevlig sak var att kyrkan verkligen var FULL med folk! Gamla, unga, uppklädda, vardagsklädda... Nattvardskön blev maffig och stämningen var god. Det var en helt vanlig gudstjänst, men ett gudstjänsdeltagande som vi på många håll bara drömmer om! Det kändes så gott att få vara med om detta och jag kommer somna helt uppfylld av denna goa känsla! Hit vill jag verkligen ta grupper i fortsättningen, hur inspirerande som helst!

 

söndag 22 februari 2015

#Hashtag

Jag fascineras av hashtagarna på till exempelvis Instagram. Det bildas liksom osynliga trådar som knyter ihop vanliga människor med varandra! Sida vid sida hamnar bilderna där, olika men förenade, "same, same, but different".

Mecca, Akropolis och Ayers rock. Saudiarabien, Grekland och Australien.
#ashtag inte bara leker med hashtagarna som ord, det knyter samman kristna över hela världen i riten! Klart trivsamt!

 

lördag 21 februari 2015

EFiT

Idag är det en sån där "ettfotoitimmendag". Jag ska försöka hinna med det i all stress inför stundande resa. Här är en sida med likasinnade där du kan ta del av fler ettfotoitimmendagar.

Glömde 22.00, satt med ett glas vin i sky city med en bekant.

Tack för idag, imorgon är det lift-off till Tel Aviv. Välkommen med via blogg och Instagram @mtrqa!

 

tisdag 17 februari 2015

Ny kamera!

Båda mina iPhones tar kort. Lika så min iPad air. Ändå har jag alltsom oftast saknat min smarta kamera "samsungFX200". Idag på eftermiddagen hade jag ett ärende till Sköns församling, och på hemvägen slank jag in på mediamarkt. Bara för att kolla. Jodå, där fanns min kamera i en uppgraderad modell, "SamsungFX300". Bara ett enda exemplar kvar eftersom de flesta (???) tydligen föredrar en compact kamera. Jag prutade ner den kvarvarande kameran en tusenlapp och slog till! Yes! Inför stundande Jerusalemresa vill jag ju kunna fotografera lite. Det liksom duger dåligt att komma med en iPhone om man sedan vill kunna visa bilderna i lite större format. Nu kan jag knappt hålla mig, jag vill börja fota igen!

 

lördag 14 februari 2015

Fortsatt uppförsbacke

Livet swishar på och jag gör en massa grejer hela tiden. Ofta tänker jag att "bara jag får detta och detta gjort ska jag försöka ta det lugnare efteråt". Men det verkar aldrig bli något efteråt. Hela tiden kommer nya grejer, nya projekt och nya idéer i min väg. Jag börjar vara allvarligt less på mig själv!

Idag pressade jag nästan en full jobbdag med att skriva en hemtenta. På ett sätt gick det bra, det var liksom flyt i skrivandet och vips hade jag fått till fyra sidors text på de två frågorna som ställdes. Men jag kände mig seg i tänkandet och hade stora problem att begripa en av frågorna. Tänkte medan jag höll på att hela projektet med kurs och fältstudier nog var en kass idé. Varför "ävles på" på detta sätt? Varför kan jag inte bara nöja mig med livet och jobbet som det är? Vafasen driver mig egentligen?

Hoppas morgondagen blir bättre! Tänk om jag bara kunde vakna upp, helt utan ryggvärk och kunna ta en lång promenad som rensar tankarna och melankolin lite!

 

 

torsdag 12 februari 2015

På väg att bli hel...

Minsann om det inte redan nu känns som ryggen är hel igen! Idag satte naprapaten några elgrejer på ryggen som fick stå och liksom krafsa ett tag. Sedan fyra bänd bakåt så det sprakade och knäppte i ryggraden, sedan var det klart. Det kändes nästan lite snopet, det är ju så otroligt skönt med massage på ryggen... Men nu känns det riktigt bra! Lite C-brus på det här och jag kommer sova som en stock!

Imorgon är en annan dag och då måste jag kavla upp ärmarna och jobba undan lite så jag kan åka till the Holy land nästa helg. Har en driva av jobb och en hemtenta att krysta ur mig först.

Men eftersom husdrömmen är avslutad så hittade jag ett annat objekt att börja drömma om. Bubbelbadkar, walk-in closet och söderbalkong... Mmm, vad jag ska drömma underbart inatt!

 

 

Rygghelvetet!

Ryggen spökar sedan i måndags. Jag satt helt fredligt med en kaffekopp på eftermiddagsfikat på jobbet och plötsligt hände något. Jag vet inte riktigt vad det var jag gjorde, men plötsligt hände nåt i ryggen. Jäklar vad ont det gjorde!

Jag var mitt uppe i slutförberedelserna för den "Växtplatskurs" jag ansvarar för tisdag-torsdag den här veckan när jag fick lägga ned rubbet av vad jobb heter. Jag fick inte ens fram händerna till datorn utan att det kändes som kniven satt i ryggen! Jäklaskit! Hade tur att Ryggkliniken hade tid för mig.

På något sätt klarade jag tisdagen, och igår hade jag planerat in en kollega som är diakon och hon fick klara sig själv med kursen så jag kunde gå hem.

Gårdagen var rena helvetet på soffan. Jodå, jag tog mig ned på soffan och låg där på värmedyna och filt. Hade laddat med telefon, iPad, fjärrkontroller och citodonbrus inom räckhåll. Sedan, när det blev dags för toabesök fick jag känna vad verklig smärta är, ryggen liksom krampade ihop när jag försökte resa mig! Aj! Räddaren i nöden var en kompis som kom sättandes med paraflex, snacka om underbart litet piller! På kemisk väg lyckades jag med att "bli människa" igen och inte bara ett värkande paket.

 

 

onsdag 4 februari 2015

Hemväg

"Tiden går fort när man har roligt". Nu har jag i tre dagar varit på resande fot och sitter på tåget med skallen full av alla intryck och försöker sortera lite vad jag varit med om.

Måndagens kurs på THS var ok. Efter fadäsen för två veckor sedan var jag glad att äntligen få träffa kursarna och faktiskt närvara på kursen! Jag har ju missat de första tillfällena då kursdeltagarna bekantat sig med varandra så nu är jag "all in". Jag känner dock att jag är lite bortskämd med mina egna sammanhang - typ vart var kaffet när jag kommer till kurskokalen? Var är delaktigheten? Nåja, jag är tydligen tillbaka i universitetsvärlden igen och får hålla tillgodo med termos och pulverkaffe. Note to myself; ta med termos och pulverkaffe nästa gång! Själva föreläsningen var på intet vis revoulutionerande, det mesta känner jag igen och mycket var sådant jag själv föreläser om. Men kul ändå på något vis att vara mitt i en samling likasinnade nördar!

Tisdagen och huvudmannamöte för Ideellt Forum var som vanligt mycket trevlig! Spänstigt för sammanhanget är att det tillkommit några nya personer. Jag börjar känna mig "gammal i gemet" nu. Det har sina fördelar. IF är ett kul gäng, vi skämtar och kläcker idéer om ökad delaktighet i Svenska Kyrkan. Jag tror jag minsann också hann tanka ett konkret exempel på hur man arbetar med idealitet från ett annat stift. Blir något att klura på...

Idag, onsdag, var jag på kyrkokansliet och tankade hem en massa fakta, förhållningssätt och idéer om den eritreanska kyrkan. Jag kan nog påstå att jag är rejält snurrig i huvudet och måste läsa på mer innan jag ens kan fatta vad lite jag fattar på området. Intressant var att eritreas evangelikala kyrkor har så tydliga svenska rötter i och med mission från EFS och Bibeltrogna vänner. Alltså - svenska rötter! I min världsbild blir detta riktigt snurrigt och samtidigt så fashinerande! Tänk hur tankar om tro snurrar runt på vår jord. Jag som lägger kristendomens vagga i det heliga landet! Tänk att det till olika grupper i Eritrea gått omvägen via Sverige! Detta gäller alltså de evangelikala lutherska kyrkorna, inte den största som är ortodox (alltså samma som man stöter på i Jerusalem på taket till Holy Sepulchre...). Är det någon Eritreakännare som läser detta ber jag om ursäkt för min uppenbara brist på att ha grepp om läget! Nu ska jag hem och läsa på mer i detta ämne!

 

 

måndag 2 februari 2015

Tål ingenting

Mina knän tål verkligen ingenting. Vänster knä är bytt till ett konstgjort knä. Kan inte böja det ordentligt. Höger knä ska jag också byta så småningom. Det är urkasst fick jag höra ungefär samtidigt som jag bytte det vänstra. Kasst utgångsläge med andra ord. Idag hände det som egentligen inte får hända, jag halkade och föll. Trots icebugsen. Pang, så landade jag på det högra knät. Trots underställ och täckkjol gick det hål och blod sipprade. Inte så mycket, men ändå... Värst var själva smällen. Nu är böjningen klart försämrat och det gör jäkligt ont trots två C-brus. Alltså Citodon. Sånt man får när man är nyopererad.

Jag blir så ledsen. När ska kroppen börja vara samarbetsvillig? Alltid tycks det vara något. Så jäkla onödigt. Och imorgon ska jag söderöver igen på en liten roadtrip. Stockholm och Uppsala. Hoppas, hoppas det går! Som tur är ska jag inte på några häftigare tillställningar. En rad sammanträden och utbildningar bara. Men ändå... Knät börjar få märklig färg nu.