Mina knän tål verkligen ingenting. Vänster knä är bytt till ett konstgjort knä. Kan inte böja det ordentligt. Höger knä ska jag också byta så småningom. Det är urkasst fick jag höra ungefär samtidigt som jag bytte det vänstra. Kasst utgångsläge med andra ord. Idag hände det som egentligen inte får hända, jag halkade och föll. Trots icebugsen. Pang, så landade jag på det högra knät. Trots underställ och täckkjol gick det hål och blod sipprade. Inte så mycket, men ändå... Värst var själva smällen. Nu är böjningen klart försämrat och det gör jäkligt ont trots två C-brus. Alltså Citodon. Sånt man får när man är nyopererad.
Jag blir så ledsen. När ska kroppen börja vara samarbetsvillig? Alltid tycks det vara något. Så jäkla onödigt. Och imorgon ska jag söderöver igen på en liten roadtrip. Stockholm och Uppsala. Hoppas, hoppas det går! Som tur är ska jag inte på några häftigare tillställningar. En rad sammanträden och utbildningar bara. Men ändå... Knät börjar få märklig färg nu.
Skickat via Blogsy
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar