Igår, när jag gick förbi operan fick jag ett infall och gick in och köpte mig en biljett till kvällens föreställning av La Traviata. Hela kvällen igår och dagen idag har jag känt mig så lyxig. Sitta på parkett. Jag och en smäktande hjärta-smärta-opera med tragisk död på slutet... Det var skönt att gå själv på operan, för då slipper jag ta hänsyn till om eventuell medföljande ska gilla eller inte gilla operan, går jag själv kan jag bara ge mig hän och njuta! Och wow vad den var bra! Tyvärr var det något trångt mellan bänkraderna, så jag led lite av att behöva stressa på böjvinkeln på mitt knä. Det tog ett tag innan jag kunde gå efteråt, men det var det verkligen värt! På kuppen blev jag lite allmänbildad om Verdi, kameliadalen och filosoferade lite över det faktum att Julia Roberts och Richard Gere flög jet i "pretty woman" och såg just den här operan. Det addar ju på handlingen ganska rejält, tänk att jag missat det tidigare!
Och så dog hon på slutet! Jodå, jag visste ju det, men det var så sorgligt att jag kom på mig själv med att sitta och hulka lite. Sååå tragiskt! När de äntligen fick varandra och nått försoning... Operan gav definitivt mersmak! Hoppas jag har lika flyt nästa gång jag är i Stockholm att någon klassisk opera går! Operetter tycker jag är för fjantiga, trivs definitivt bäst med sådana här tragedier. Tosca är fortfarande nummer ett för mig, men klåen om inte La Traviata kommer in som tvåa.
Skickat via Blogsy
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar