söndag 30 april 2017

Zero Waste, är det möjligt?

Av en slump råkade jag hitta människor som försöker leva livet så det blir "zero waste". NOLL skräp! Jag blir imponerad och inspirerad och funderar hur jag själv ska agera för att åtminstone minska mitt avfall och klimatpåverkan. 

På sätt och vis är jag en miljöskurk av värsta sort om jag ser till alla de resor jag gör. Och nej, jag kommer inte ändra jobb. Jobbet innehåller resande och de resorna kommer få vara som de är. Men i mitt privatliv vill jag göra förändringar.

Förändringar jag redan gjort:
  • Jag har ingen bil längre, utan trampar runt på min elcykel. Detta är odelat positivt! Jag får träning samtidigt som jag drastiskt minskar mitt CO2-utsläpp! Bonus är att jag spar mängder av pengar på detta!
  • Jag källsorterar plast, metall, papper, glas, batterier, glödlampor och brännbart.
  • Jag sorterar matavfall som kompost.
Förändringar jag skulle vilja göra:
  • Slippa handla grejer i plastförpackningar. Tänk om det fanns mataffärer med lösviktssystem!
  • Handla mer ekologiskt. Hrm, jo, det är lite dyrare - men här kan jag skärpa mig!
  • Ha bättre koll på vilka frukter och grönsaker som är OK med tanke på transportavstånd.
  • Planera inköp bättre så jag inte slänger mat.
  • Hitta ett sätt så jag kan återvinna under sommarens segling.
  • Ha bättre återvinningssystem, dels inne under diskbänken och dels i förrådet. Förrådet är på G, men kan utvecklas ännu mer. Framförallt behöver jag kanske skaffa en cykelkärra så jag lätt kan ta dessa kassar till återvinningsstationen.
OK, jag har en rejäl bit kvar mot ZERO waste, men jag vill bli bättre på detta!


fredag 7 april 2017

Stockholm

Jag vaknade på vandrarhemsbåten och låg och drog mig en lång stund. Så småningom tog jag mig samman och drog mig in till city centre. Handlade lite och begav mig sedan till fotvårdaren på Sveavägen. På kvittot står det att klockan var 14.37. Började sedan promenera mot Drottninggatan till.

Nu när jag ser nyheterna och försöker klura ut var jag befann mig när lastbilen kom dundrande genom folkmassorna på Drottninggatan inser jag att jag varit mycket nära. Kanske 100 meter ifrån när gärningsmannen kapade lastbilen.

Intet ont anande gick jag och lyssnade på musik när första människan stoppade mig på gatan. "Vänd, vänd... det har varit ett attentat...!" Då märkte jag att det inte stod rätt till. Folk kom springandes mot mitt håll. En del grät hysteriskt och skakade. En mörkhyad man visade rubrikerna på sin mobil. Några till kom. Vi uppdaterade varandra och gick vidare.

Jag tänkte en hel del på Jerusalem och kryssade mellan fläckar av stan som var mindre befolkade. Det var inte så lätt, för det var så många människor ute på gatorna, och i korsningarna stod där stora klungor. Jag tänkte att om det skulle komma en gärningsman till så var det inte bra med dessa klungor.

Problemet var nu att jag var på fel sida olyckan när jag skulle tillbaka till båten. Gick lite planlöst mot söder. Såg dussintals ambulanser och enormt många poliser. Typ som i Jerusalem uppenbarade sig kravallutrustade motorcykelpoliser med stora vapen och konstiga uniformer.

Inte hade jag ätit någon lunch heller, men vid fyratiden hittade jag "Jerusalem kebab" i Gamla stan och tog en falafel. En i mitt facebookflöde hade insinuerat att attentatet berodde på alla flyktingar vi tagit emot från "arabländerna". Min falafel blev som en stilla solidaritetshandling. Stärkt av falafeln gick jag vidare.

Tunnelbanan och busstrafiken stod helt still och överallt promenerade folk från stadskärnan. Över bron till Söder var det kusligt mycket folk. Alla gick sammanbitna och glodde i sina mobiler för uppdateringar.

På båten igen har jag nu suttit och glott på nyheterna. Inser att jag verkligen varit nära epicentrum.


tisdag 4 april 2017

Uppsala

Jobbet har nu tagit mig till Uppsala igen. Här är det vår! Inte ett snöflak så långt ögat kan se och jag bara njuter! Har hamnat längst upp i ett hotellrum och utanför fönstret har jag världens utsikt!

Känns bra att vara i stan igen! Nu är det ganska länge sedan jag var här och mycket vatten har runnit under broarna vid Fyrisån. Det byggs så det knakar i stan, bara från mitt fönster har jag sett åtta lyftkranar!

Nu har jag spridit ut mig och mina gadgets i en dubbelsäng och ägnat kvällen åt att försöka bli lite van min gopro. Det går sådär. Själva filmandet går bra, men redigeringsverktyget suger. Den timelapse som jag mixtrat en jättelång stund med försvann i tomma intet. Jag misstänker att det är för gopro vill fösa in mig i en prenumeration för 65 kr i månaden. Känns sådär. Just ikväll nöjer jag mig med en stillbild.